jan 28

Det har nog inte undgått någon att Magnus Carlsen i glänsande stil vann Wijk aan Zee och jag vill särskilt framhålla det fina partiet Carlsen vann mot Viswanathan Anand i den tionde ronden. De flesta Carlsen-beundrarna drog nog en lättnadens suck eftersom han äntligen också visade klass i klassiskt schack. Vi vill ju inte bara se en världsmästare glänsa i blixt utan det är ju trots allt det klassiska schacket som är det riktiga schacket även om en och annan i publiken inte orkar med denna tids- och tankekrävande spelform. Fördelen för den som händelsevis vill utvecklas i schack är att man får längre betänketid att sätta sig in i Carlsens situation hur man själv skulle hantera hans ställningsproblem. I ett blixtparti är det svårt att hänga med eftersom man aldrig hinner fördjupa sig. Det enda man kan göra är att man studerar blixtpartiet när det är färdigspelat på Chessbomb, alltså inte i realtid. Att följa blixtpartiet i realtid är ren och skär underhållning och inte schacklig förkovran. Men man kan ju göra båda om man har tid, det vill säga kolla hela livesändningen och sedan kolla de partierna man inte såg på livesändningen på Chessbomb. Frågan är bara hur många som har tid att förkovra sig i schack på detta sätt?

Nedanstående parti är passande nog från en turneringsseger i Wijk aan Zee 2008, dock delad med Levon Aronian. Här visar Carlsen, precis som mot Anand, exceptionellt hög tekniska förmåga i så kallade enkla ställningar och på slutet får vi se prov på hans sagolika slutspelsteknik.

Lämna en kommentar