nov 25

Regerande världsmästaren Magnus Carlsen, Norge, låg inför det tionde matchpartiet under med en poäng och det här var hans första vita parti sedan förlusten. Rent psykologiskt var det lämpligast att vinna i det första vitpartiet och detta lyckades han med. Detta påminner lite om VM-matchen 2012 mellan Viswanathan Anand och Boris Gelfand där den dåtida indiske världsmästaren låg under med en poäng men omedelbart vann det nästföljande vitpartiet. Efter 12 partier stod det 6-6 och sedan vann Anand ett av fyra snabbschackpartier och behöll sin titel. Det är ingen tvekan om att Gelfand missgynnades av detta eftersom Anand är en erkänt skicklig snabbschackspelare. I det här fallet kan nog samma sak sägas om Carlsen som är en erkänt bättre snabbschackspelare än Karjakin. I VM-matchen 2010 mellan dåtida världsmästaren Viswanathan Anand och Veselin Topalov stod det 5.5-5.5 inför det sista partiet där Topalov hade vit. Topalov ville helst undvika en snabbschackmatch mot Anand som han säkerligen hade förlorat och satsade allt på ett kort i det sista VM-partiet. Som alla vet begick han harakiri genom att springa ut på fjärde raden med kungen på kungsflygeln i sina desperata försök att vinna i det för honom avgörande VM-partiet.

Det är tragiskt att VM-matcherna på senare tid har degraderats och kvinnornas VM-matcher har ju ännu sämre förhållanden. En seriös VM-match bör bestå av 24 partier som på den gamla goda tiden. Nu finns alltid risken att den bästa spelaren inte vinner efter 12 partier eller att någon spelare, i stil med Topalov, blir desperat i det sista vitpartiet. När det sedan blir snabbschack är det mindre seriösa kvaliteter hos spelaren som tar överhanden då den 33:e pjäsen – schackklockan – får för stort inflytande och försvarsspelet lönar sig mindre. Schackvärlden går också miste om dramatiska högkvalitativa långa partier med världens bästa spelare i huvudrollen, partier som för alltid kommer att finnas kvar i schackspelarnas medvetande och diskuteras i alla tider.

Vad hände då i det tionde matchpartiet? Carlsen spelade det lugna och solida 4.d3 mot Berlinförsvaret i Spanskt parti. Det här var alltså en avvikelse jämfört med det tredje partiet där Carlsen fortsatte med 4.0-0 Nxe4 5.Re1 och fick positionell press på sin motståndare. I ett senare läge, där de flesta hade förväntat sig standarddraget 19.Bc2 för att behålla Fischer-löparen, valde Carlsen att spela det överraskande 19.Bxe6?!. Den positionella idén med draget var att att försvaga svarts bondeställning men svart fick i det här fallet dynamisk kompensation eftersom f-linjen öppnades med tryck mot f2. Carlsen gjorde en räknemiss och förbisåg efter 19…fxe6 20.Nd2 att svart kunde spela 20…Nxf2+! 21.Kg2 Nh4+! 22.Kg1 (22.gxh4?? Qg6+ och svart vinner) 22…Nh3+ 23.Kg1 Nf2+ med remischackar. Det verkar dock som att Carlsen såg varianten när Karjakin var vid draget när man tar del av eftersnacket på presskonferensen. Karjakin förbisåg denna remifortsättning som han naturligtvis hade spelat om han fått chansen. Istället drog han det, i sitt tycke, mest logiska draget 20…d5. Carlsen svarade med 21.Qh5 och här hade svart forcerad remi ännu en gång genom dragupprepning med 21…Nf2+ men eftersom Karjakin missade det i förra draget missade han det även nu och spelade istället det retirerande 21…Ng5. Detta drag skulle man kunna kalla för vändpunkten i matchen. Carlsen fick initiativet och det psykologiska övertaget efter 22.h4 eftersom det framtvingade ett slutspel med två torn och springare där Carlsen hade fler bondebrejkar och Karjakin hade en besvärande dubbelbonde i centrum.

Inför parti 11 har Carlsen ett klart psykologiskt övertag. Han har inte bara vunnit det senaste partiet utan visar också tendenser till att ha mer energi och att räkna bättre än sin motståndare. Dessutom inser nog Karjakin att han har mindre chanser i en eventuell snabbschackmatch. Eftersom det elfte partiet är Karjakins sista vita parti kan det partiet vara Karjakins sista reella chans att utmana Carlsen om VM-titeln. Om Karjakin skulle spela remi innebär det dels att Carlsen har vit i det avgörande partiet, dels att Carlsen kan bestämma om han ska spela på vinst eller nöja sig med remi och satsa på snabbschackpartierna. Detta är ett guldläge för Carlsen som Karjakin helst vill undvika. Vi har förmodligen ett mycket dramatiskt elfte parti att se fram emot där försvarsspelaren Karjakin bör ställa om till ett mer aggressivt spelsätt och ta lite mer risker.

I följande klipp kan man ta del av GM Daniel Kings två nedslag från det tionde partiet och därefter följer gårdagens underhållande livesändning från Chess24 med GM Jan Gustafsson och GM Peter Svidler i huvudrollerna.

Det tionde partiet kan spelas igenom i sin helhet med kommentarer på en roterbar bräda på The Week in Chess och Chessbase med genomarbetade och intressanta kommentarer av världsfemman GM Wesley So.

Det finns även en vändbar bräda (klicka på knappen längst till höger på ”flip”) på Chessbomb där man kan spela igenom partiet från det första draget med breda kommentarer av Stockfish.

Poängställningen efter det tionde matchpartiet är 5-5 . Det elfte VM-partiet Karjakin-Carlsen spelas på lördag kl. 20.00.

Livesändning med GM Jan Gustafsson och GM Peter Svidler

Läs kommentaren till “VM-matchen 2016 – parti 10 – Carlsen-Karjakin”

  1. En undran säger:

    Vad jag längtar efter en VM-match på 24 partier igen!

    Jag har sett argument om att sådana långa matcher blir för dyra att arrangera. Men vem har bestämt att det måste vara dyrt att arrangera? Lite mer spartanskt tack. Detsamma också med t ex Sommar-OS och Vinter-OS.

    Det ekonomiska har skenat iväg alldeles för mycket. Många som skulle vilja arrangera stängs ute med alla löjligt höga ekonomiska krav. Jag skulle vilja se stora arrangemang spridas till fler länder. För att det ska kunna ske måste ribban sänkas för vad det ska kosta ekonomiskt att arrangera stora matcher och tävlingar.

Lämna en kommentar