Schacksällskapet Manhem har det stora nöjet att meddela att under tiden 12-21 augusti 2016 kommer två starka schackturneringar att arrangeras i Mölnlycke, alldeles utanför Göteborg. Huvudnumret i den traditionella Manhems Schackvecka kommer att vara en stormästarturnering – Härryda International Grandmaster Tournament – med följande starka startfält:
1. GM Alon Greenfeld, Israel (2568)
2. GM Eduardas Rozentalis, Litauen (2557)
3. GM Erik Blomqvist, Sverige (2557)
4. IM Jonathan Westerberg, Sverige (2488)
5. IM Mikkel Antonsen, Danmark (2475)
6. IM Johan Salomon, Norge (2470)
7. IM Linus Johansson, Sverige (2412)
8. FM Martin Brüdigam, Tyskland (2405)
9. IM Petro Golubka, Ukraina (2373)
10. FM Johan Hultin, Sverige (2340)
Startfältet leds av de starka stormästarna Alon Greenfeld från Israel, Eduardas Rozentalis från Litauen, och den nyblivne regerande svenska mästare. Erik Blomqvist. Blomqvist är dessutom förra årets vinnare av SS Manhems GM-turnering.
Parallellt med GM-turneringen arrangeras IM-turneringen Manhem International Master Tournament.
Båda turneringarna spelas som Berger-turneringar med nio ronder.
Lottningen kommer att göras den 12 augusti vid invigningen av Manhems Schackvecka. Den kommer därefter att visas på SS Manhems hemsida www.ssmanhem.se.
Under tävlingarna kommer samtliga partier från GM- och IM-grupperna att direktsändas på internet kl. 14.00
www.ssmanhem.se/live/SchackveckanLive.htm.
Laddar ...
17 augusti 2016 klockan 19:17
Hmmm…
Vi får hoppas att Blomqvist’s ”formsvacka” är tillfällig.
Förlusten mot Rozentalis idag var inte så rolig att skåda…
Visst, motståndet är mycket tufft men det vore så himla roligt fall Blomqvist’s marsch mot toppen kunde fortsätta utan alltför ”många stopp på vägen”.
19 augusti 2016 klockan 08:23
Tre raka förluster för Blomqvist….
Aj, aj, aj…
Hoppas verkligen att självförtroendet inte går i backen…
19 augusti 2016 klockan 14:52
Visste man inte bättre skulle man kunna tro han är trött på schack…
19 augusti 2016 klockan 17:52
Anand förlorade fyra partier i en turnering läste jag idag i en bok. Ibland vill det sig inte. Bättre en genomklappning nu än i OS.
19 augusti 2016 klockan 18:03
En bra spelare förlorar aldrig mer än fyra partier på raken.
19 augusti 2016 klockan 22:26
En bra aktie går ner flera år på raken så man kan langa in mycket kosing.
22 augusti 2016 klockan 21:20
Varför förlorar en bra spelare aldrig mer än just fyra partier? Varför inte tre eller fem?
23 augusti 2016 klockan 13:22
Därför att 3 är mer än 4 och 5 är mer än 4? Och kom inte och säg att 3 inte är mer än 4 för jag sa ju att 5 är mer än 4. Förnekar du att 5 är mer än 4?
23 augusti 2016 klockan 14:16
¤7
En bra spelare är jämn (fyra) – aldrig ojämn (tre eller fem)
23 augusti 2016 klockan 15:09
Eller som tennisspelaren Vitas Gerulaitis sade när han äntligen vann efter att ha förlorat 16 raka matcher mot Jimmy Connors:
– And let that be a lesson to you all. Nobody beats Vitas Gerulaitis 17 times in a row.
23 augusti 2016 klockan 20:29
#9 Så en spelare som förlorat tre partier blir en bra spelare om han förlorar ett till?
23 augusti 2016 klockan 21:10
Det är ett ganska känt uttryck i schackvärlden för att tala om att även en bra schackspelare kan ha svackor, men alltså inte mer än fyra partier. Ett belysande exempel är den första officiella VM-matchen mellan Steinitz-Zukertort 1886. Steinitz började med en vinst men förlorade sedan fyra raka för att vinna det sjätte partiet. Kanske är det härifrån uttrycket härstammar, Steinitz blev ju trots denna katastrofala inledning den förste officiella världsmästaren.
24 augusti 2016 klockan 11:50
Inte mer än fyra partier! Det är ju det jag säger: 5 är mer än 4:a. Ska det vara så svårt att förstå? 😉
Var det inte så att även Morphy i någon av sina matcher här i Europa, kanske den första, förlorade ett antal partier på raken när matchen började, någon kan kanske hjälpa mig med mot vem och hur många han förlorade. Den historia jag har hört går i alla fall ungefär så här:
Ok, nu har du förlorat de två första partierna hur tror du det kommer gå? Och Morphy svarade: ”Det är lugnt, jag är en slow starter, och jag har nu fått tid att granska min motståndares spel och han har stora svagheter så jag kommer vinna samtliga återstående partier”. Och mycket riktigt så blev det också!
Så vem som är den förste officiella världsmästare är då i alla fall för mig Paul Morphy givet. Och enda anledningen till att det inte anses vara så är egentligen att Morphy var alldeles för ödmjuk för att utse sig själv. Till skillnad från Steinitz som i alla fall hade förståndet att vänta med att kalla sig för världsmästare tills Morphy trillat av pinnen.
Från Wikipedia:
There is no evidence that Steinitz claimed the title for himself immediately after winning a match against Adolf Anderssen in 1866, although in his International Chess Magazine (September 1887 and April 1888) he claimed to have been the champion since 1866.[5] It has been suggested that Steinitz could not make such a claim while Paul Morphy was alive.[21] Morphy had defeated Anderssen by a far wider margin in 1858, but retired from chess competition soon after he returned to the USA in 1859, and died in 1884.[22] The earliest known reference to Steinitz as world champion was in the Chess Player’s Chronicle (October 1872), after he beat Johannes Zukertort in their first match.[5] But the New York Times (11 March 1894),[23] British Chess Magazine (April 1894) and Emanuel Lasker (Lasker’s Chess Magazine, May 1908) dated his reign from 1866,[5] and in the early 1950s Reuben Fine followed their example.[22] On the other hand, many recent commentators divide Steinitz’ reign into an ”unofficial” one before he beat Zukertort again in 1886 and the first ”official” world championship from that time onwards;[24][25][26][27] Steinitz had insisted that the contract for the 1886 match must specify that the match was ”for the Championship of the World” (Chess Monthly, January 1886).[5]
24 augusti 2016 klockan 12:36
¤11
”Så en spelare som förlorat tre partier blir en bra spelare om han förlorar ett till?”
Just det, förutsatt förstås att spelaren lärt sig något av sina förlustpartier
För övrigt är det välkänt att man lär sig mer av jämna partier än ojämna…
24 augusti 2016 klockan 16:18
Vad jag kan se förlorade självaste IM Thomas Engqvist fem partier i rad i Gausdal 1991 (rond 5-9). Betyder det att IM Engqvist inte räknas som en bra spelare?
24 augusti 2016 klockan 19:08
En bra spelare ska också ha bra bortförklaringar 😉 Var det inte Bent Larsen som aldrig hade vunnit mot en stormästare som inte hade en bortförklaring till förlusten? Men många bortförklaringar köper jag rakt av. Det är mycket som ska klaffa inför ett parti som inte kan spelas på autopilot.
24 augusti 2016 klockan 20:09
Det stämmer att det blev fem nollor på raken men nollan i den sjunde ronden var högst oförtjänt då jag mötte GM Peter Svidler och stod på vinst redan efter 19 drag! Dessutom avböjdes ett remianbud efter 21 drag. Ibland måste man titta vad som döljer sig bakom nollorna, speciellt om det är så många som fem i rad för det är inte normalt. Jag har med lite detektivarbete hittat en spelare till som förlorat fem partier på raken och det var självaste Steinitz i VM-matchen mot Lasker 1894. Han förlorade sjunde till elfte matchpartiet och denna supersvacka gjorde att han förlorade VM-matchen.
24 augusti 2016 klockan 21:58
@En bra aktie går ner….
Mitt aktietips för framtida vinster är att idag köpa aktier i oljeprospekteringsbolag.
http://www.di.se/artiklar/2016/7/23/oljebolagen-tror-att-oljekrisen-har-natt-botten/
VM-kvartsfinal 1971 Fischer-Taimanov 6-0.
VM-semifinal 1971 Fischer-Larsen 6-0.
24 augusti 2016 klockan 23:35
Ajdå. Men kan det vara så att Steinitz nekade ett remianbud under något av de fem förlustpartierna? Skulle det isåfall innebära att han fortfarande är en bra schackspelare?
25 augusti 2016 klockan 09:32
¤19
Apropå Steinitz —- ”Skulle det isåfall innebära att han fortfarande är en bra schackspelare?”
Mycket tveksamt – menar han har ju pausat så länge…
25 augusti 2016 klockan 10:02
Kommentarerna haglar som spön i backen…
#18 Nä då fortsätter jag hellre köpa aktier i de oljebolag som anlitar dessa prospekteringsbolag. Problemet med dessa är att de ständigt måste hitta nya ställen att leta på medans om man äger ett par oljefält och sköter dem väl så bildas ny olja med tiden. Av samma anledning är skog en bra investering då bl.a. schackspelare ständigt ställer bort sina pjäser och måste införskaffa nya. Dessutom för de ju pappersprotokoll över sina bortsättningar och börjar nu dessutom tala om bortsättningar som något bra och eftersträvansvärt.
#14 Om vi nu känner till att en bra spelare förlorar sina partier så han kan lära sig av sina misstag blir det naturliga frågan då vad man skall undvika för att bli en dålig spelare? En dålig spelare är ojämn, så då borde det logiska vara att man skall undvika att vinna ett ojämnt antal schackpartier eller… ?
25 augusti 2016 klockan 23:15
# Bobby Fischer var ojämn som schackspelare fram till och med 1968, för mötte han en bra ryss så var det näst intill garanterat förlust. Men sedan tog the wonderkid Bobby Fischer ett sabbatsår 1969, då han spelade ett enda parti som han vann.
Sabbatsåret ägnade han åt att fördjupa sina teoretiska kunskaper för att komma tillbaka så mycket starkare 1970. Resultaten i kvarten och semin till VM-matchen skrevs 12-0 mot så bra schackspelare som Taimanov och Larsen, så det säger en del om vad ett sabbatsår kan göra om man förvaltar det rätt.
Ska man ”klippa” väljer jag fortfarande ett prospekteringsbolag, för där finns överlag mer rekyleffekt sett till raset i aktiekurserna. Men det är försent som alltid säg, för sedan mitten av jan 2016 har t.ex. Premier Oils aktiekurs fyrdubblats – men då återstår ändå fem ggr till för att ta igen fem år av ett konstant börsras i spåren av sjunkande oljepriser.
26 augusti 2016 klockan 08:11
”# Bobby Fischer var ojämn som schackspelare fram till och med 1968, för mötte han en bra ryss så var det näst intill garanterat förlust. Men sedan tog the wonderkid Bobby Fischer ett sabbatsår 1969, då han spelade ett enda parti som han vann. ”
Håller inte med. Fischer var bäst i världen från 1963/1964 då han vann USA-mästerskapet med full pott fram till
minst 1975, kanske även längre, svårt att veta. Han vann väl alla turneringar han spelade åren 1963-1968 utom Piatagorski Cup 1966 som vanns av Spassky med Fischer på andraplats en halva efter. Det kallar jag jämnhet. Men som du säger så var han mycket starkare 1970-1972 när han sopade banan med samtliga på ett sätt som ingen kommer att kunna återupprepa.
26 augusti 2016 klockan 09:37
Om man vill ha rekyleffekter, hävstångar och sådan grejer bör man köra optioner. Vad ska prospekteringbolagen göra sen då, som du är inne på har de redan gått upp, när ingen ändå inte vill undersöka riktig olja utan så gärna kör på crack olja. Jag tror crack oljan är ett jättestort misstag och det man kan göra under tiden av konstlade låga oljepriser är att köpa aktier i riktiga oljebolag för där är det troligen lågpris minst 10 år till.
Det skulle vara intressant att veta lite mer om Fischers sabbatsår. Varför tog han det? Jag har för mig att jag läst att han blev förbannad på ett antal partier som han ansåg sig ha förlorat i öppningen. Vad tränade han på? Hur tränade han? Mycket konditionsträning också? Var bodde han då? Det borde ju finnas lite skrivet om detta även om Fischer som vanligt gjorde allt helt själv.
27 augusti 2016 klockan 13:09
Vad hade Fischer för prestationsrating 1992 i matchen mot Spassky? Finns någon statistik för hur spelare i världstoppen tappar i spelstyrka över åren? I så fall borde man kanske kunna få fram en kvalificerad gissning över hur länge Fischer hade kunnat matcha Karpov, Kasparov och de andra. Har i.o.f.s. för mig att Jeff Sonas gjorde en sådan uppskattning. Personligen tror jag att Fischer säkert kunnat matcha de i världstoppen fram till någonstans mellan 1985-1990. För där någonstans började informationsåldern och datorernas framsteg omforma schackspelet. Man kan ju jämföra med Karpov som inte hängde med på det tåget. Där såg man tidiga tecken på att han inte hängde med i utvecklingen och runt 1995 var han i praktiken borta ur racet.
27 augusti 2016 klockan 18:18
När motivationen tryter att fortsätta träna som en ”galning” och sköta sin konditionsträning och vikt på vågen sjunker Elo-talet, vare sig man heter Bobby Fischer eller Anatoly Karpov – och vare sig man själv är ett datafreak eller inte.
Livet kommer ikapp de som varit bäst och offrat för mycket. Det är bara bra om de vidgar sina vyer. Vi såg det också på Björn Borg.
Fischer blev ju t om intresserad av att umgås med kvinnor. Inte illa. Synd bara att den pastor han lyssnade på förvred hjärnan så att han hade behövt kidnappas och avprogrammerats från de värsta dumheterna.
28 augusti 2016 klockan 10:37
@ Herr Kopek
Bara 11 poäng av 13 i Linares 1994 och inte mer än 2½ poäng före Kasparov – snacka om att Karpov var helt passé. Vilken sopa!
30 augusti 2016 klockan 11:33
Jo, jag vet att Linares 1994 var ett av världens bästa turneringsresultat i nivå med Caruana´s 8,5/10 i Sinquefeld Cup 2014. Det behöver du inte använda någon ironi för. Men det tycker jag ändå inte ändrar det faktum att Karpov vägrade ta till sig ny teknik, inte spelade om VM-titeln, efter att ha förlorat mot Short. Och för mig är det nästan ett bevis i sig självt att Karpov valde att sluta spela schack professionellt bara några år senare i samband med att han valde att inte delta i VM-cykeln.