Schacksnack

Det bulgariska schackbokförlaget Chess Stars Publishing (www.chess-stars.com) har gett ut många intressanta schackböcker genom åren. Staben i Chess Stars är under ledning av den 14:e världsmästaren Alexander Khalifman. Bland medarbetarna märks skickliga stormästare som Alexey Dreev, Nikita Vitiugov, Victor Bologan, Konstantin Sakaev, Kiril Georgiev, Igor Lysyj och Alexander Delchev.  Deras litteratur är främst fokuserad på spelöppningar och partisamlingar med kända mästare. Kanske deras mest kända böcker är repertoarböckerna Opening for White according to Kramnik 1.Nf3 och Opening for White according to Anand 1.e4. Den sistnämnda boken är i hela 14 band! Många läsare är säkert också bekanta med partisamlingarna om Alekhine, Bogoljubov, Capablanca, Lasker, Leko, Tal och Tjigorin där gamla kommentarer har uppdaterats med datoranalyser. I princip alla deras böcker är rekommendabla då de borgar för en mycket hög kvalitet med ett mycket bra fokus. Förlaget är också väldigt informativt och presenterar  både äldre och framtida utgivningar på sin hemsida. Det är nog bra att hålla ett extra öga på detta bokförlag eftersom de är mån om kvalitet och att gynna den kreativa processen. Deras koncept bygger på att det är bättre att vara försenad med en utgivning, och inte ange en exakt deadline, med syftet att säkra den höga kvaliteten. Det är säkert av denna anledning A Complete Black repertoire book based on the Caro-Kann and the Chebanenko-Slav av Alexei Kornev har blivit försenad.

GM Alexey Dreev har gett sig i kast med att försöka knäcka den supersolida Caro-Kann-öppningen med repertoarboken Attacking the Caro-Kann. Han har tidigare gett ut ett flertal öppningsböcker, men även partisamlingen My One Hundred Best Games.

Vad är då Dreevs recept mot Caro-Kann? Dreev menar att framskjutningsvarianten 1.e4 c6 2. d4 d5 3.e5 är ett gott alternativ till de klassiska alternativen 3.Nc3 eller 3.Nd2. I våra dagar finns det enormt mycket teori även efter en låsning i centrum men Dreev hävdar att det är mindre teori i denna variant jämfört med det klassiska spelsättet. Dreev har själv under en lång tid spelat Caro-Kann med de svarta pjäserna och menar att ställningsproblemen som uppkommer efter 3.e5 inte är lätta att ta itu med. Dreev rekommenderar detta system i första hand för spelare som gillar ovanliga och komplicerade ställningar och som hoppas på att erövra och behålla initiativet med skickligt spel. Dreev betonar dock att 3.e5 inte är ett bättre drag än de klassiska metoderna. Däremot kan det vara svårare för svartspelarna i praktiskt schack att bemöta framskjutningsvarianten. Han rekommenderar faktiskt sin bok även till Caro-Kann-anhängare och detta är ju förmodligen eftersom Dreev själv är en inbiten Caro-Kann-spelare. Han borde alltså veta vad man bör vara förberedd på med de svarta pjäserna när man spelar Caro-Kann.

Det systemet Dreev rekommenderar mot huvudvarianten 3…Bf5 är Shorts system med klassisk utveckling, alltså 4.Nf3 följt av 5.Be2 och 6.0-0. Han analyserar även de populära alternativen 4.c4, 4.h4 och 4.Nbd2 men menar att de alternativen inte är så lovande jämfört med klassisk utveckling. För att återgå till Shorts uppställning så fortsätter svart givetvis med 4…e6 och efter 5.Be2 motiverar Dreev variantvalet så här: ”White completes calmly his development with the idea that his far-advanced e5-pawn will impede the harmonius development of his opponent’s kingside. White does not force the issue yet, but is ready to react against his opponent’s plans, which should be directed to the completion of his development on the kingside.” Därefter går Dreev in på de olika alternativen 5…Ne7, 5…Nd7 och 5…c5. Mot det sistnämnda draget rekommenderas 6.Be3 och denna variant tar störst utrymme i boken, hela 85 sidor! Ett annat viktigt alternativ 3…c5 behandlas också relativt utförligt.

Vad är det för fel med 3...Na6?

Däremot ignoreras samtliga övriga alternativ i drag 3 trots att Simagins idé 3…Na6!? med Tseitlins intrikata manöver …g6, …Nc7-e6-g7 och eventuellt …h5 är en fullt spelbar fortsättning i syfte att motverka vits planerade offensiv på kungsflygeln. Denna plan tycks inte Dreev ta på allvar och han sätter till och med tvivelaktigt på springardraget till a6. Dreevs varianter går så här: 3…Na6?! 4.Bd3!? (4.Nf3 Bf5 5.Be2 e6 6.0-0 vit står bättre) 4…Nb4 (här borde alltså 4…g6 eller åtminstone 4…Nc7 ha spelats, red. anm.) 5.Be2 Bf5 6.Na3 e6 7.c3 Na6 8.Nc2 med klar fördel för vit. Jag har själv spelat 3…Na6 i ett seriöst parti mot Luis Couso i Stockholmsmästerskapet 2002 och kan borga för att det är en fullt spelbar och heller inte fullt utforskad variant. Det verkar som att Dreev enbart suttit med datorn när han analyserat varianten men som vi alla vet kan man inte lita på datorerna i ett tidigt skede av spelöppningen.

För att återgå till 3…c5 rekommenderar Dreev 4.dxc5. ”This is White’s most  principled response. It would be very difficult for Black to regain his pawn without certain positional concessions. Still, White has often tried in practice some other moves too. We will have a look at some of them, so that the readers would not have the feeling that we have ignored them.” Varianten 4.c4 menar han i princip leder till remi då en del varianter är av en forcerad natur med mycket avvecklingar. 4.c3 leder till en fördelaktig version av Franskt efter 4…Nc6 5.Nf3 cxd4 6.cxd4 Bg4 eftersom svart inte har några problem med vitfältslöparen. Efter 4.dxc5 är svarts huvudfortsättningar 4…e6 eller 4…Nc6 som leder till olika typer av spel. Efter 4…e6 rekommenderas 5.a3!? som är en inspiration från öppningsteoretikern och stormästaren Evgenij Sveshnikov. Han var en av de första i världen att spela detta system. Boken avslutas sedan med ett knippe kommenterade partier.

För den som vill ha mer information innan ni går och besöker Schackhandeln på Schacksalongerna och bläddrar i boken går det också att se den kompletta innehållsförteckningen på Chess Stars hemsida.

Självklart är detta en bok först och främst för vitspelare eftersom Dreev utgår från vits perspektiv men svartspelarna måste ju veta vad man har att förvänta sig i turneringarna framöver av de vitspelare som köpt denna bok. Det är också inte vanligt att man skriver om ett system för att bemöta ens egna varianter som Dreev har gjort så man undrar om det trots allt inte är så att boken är skriven ur ett svart perspektiv? Detta är en liten lurig fråga att besvara så det enda säkra alternativettivet är att både vit- och svartspelare bör ta denna bok på fullaste allvar i syfte att förebygga en stjärnsmäll för att man inte känner till Dreevs originella rekommendationer.