Vi som följde med World Cup från början till det oerhört spännande slutet måste väl ändå ha blivit mäkta förvånade att Karjakin – mot alla odds – stod som slutlig segrare? Frågan man ställer sig är om man kan ha tur i schack? De flesta schackspelare menar att schack i princip är ett skicklighetsspel rakt igenom. Nog var det väl ändå tur att Svidler i det tredje klassiska partiet, med tillräckligt god tid på klockan, först missade den inte alltför svårfunna vinstföringen med 28.Qc3 och sedan missade remin med det naturliga draget 29.Qxe8? Det var inte alls konstigt att Svidler förlorade det fjärde partiet då han spelade för passivt med de svarta pjäserna och säkert hade det olycksaliga tredje partiet i huvudet, den, som det visade sig, stora vändpunkten i World Cup.
Svidler förlorade sedan det första snabbschackpartiet för att sedan vinna det andra när han var tvungen att vinna. Efter dessa inledande sex partier blev det två partier med 10 minuter per spelare. Svidler vann det första och förlorade det andra. I det nionde partiet var det nere i blixt med 5 minuter per spelare och 2 sekunders tillägg. Karjakin visade större skicklighet med klockan och utnyttjade maximalt sin betänketid och han var i ett läge nere i två sekunder på sin klocka. Svidler hade ca en halv minut kvar när han gjorde det fatala 42…Kg8 istället för det näraliggande 42…Re8 eller 42…Rb1. Svidler hade säkert sett att det inte gick att schacka på b2 med tornet men han verkade så fokuserad på att säkra sin kungsställning från imaginära schackar och hot att han glömde bort att b8-tornet var hotat. Det känns som att matchen avgjordes för att Karjakin trots allt var den bättre blixtspelaren, eftersom Svidler inte utnyttjade sin betänketid maximalt och dessutom gjorde den grövsta bortsättningen. Det har man inte råd med på denna nivå. Naturligtvis var båda spelarna ytterst trötta efter tre veckors ansträngande spel och förmodligen var Karjakin den som var minst trött. Trots dessa argument för Karjakins del känns det ändå som att fel spelare vann World Cup denna gång.
Här nedan presenterar King höjdpunkterna av finalens sammandrabbningar i World Cup.
Laddar ...
7 oktober 2015 klockan 11:23
Håller med om att Svidler var den ”moraliske vinnaren”.
Utan att förta Karjakins prestation så tycker jag ändå att detta är ett av få tillfällen när man kan tala om
att ”ha tur i schack”. Påminner lite av att få in en kantboll eller nätrullare i bordtennis…
7 oktober 2015 klockan 12:22
Tycker inte alls att detta har något med tur att göra. Om Svidler förtjänade att vinna så hade han vunnit. Karjakin visade sig vara den starkare spelaren, och därför vann han. Punkt slut.
Med det sagt så höll jag på Svidler, men jag har inga problem med att acceptera att Karjakin förtjänade att vinna.
8 oktober 2015 klockan 09:22
Så kom tur snacket. Som alibi för kasst schack och knäppa spelformer? Så här är det gott folk. Man kan ha tur, Men man kan inte ha otur. Det är liksom det som är kärnan i schackspelet. Den dag jag orkar kolla på Danny´s videos kanske jag puttar in en kommentar till själva huvudfrågan här. Hur kan så bra spelare spela så himmla dåligt?? Och jag köper inte att det bara beror på att spelarna var trötta. Det skulle vara roligt om flera här kunde titta på dessa video klipp och komma med sina förklaringar till hur detta kan hålla så oerhört låg nivå. Förutom då en bra debatt, där vi slipper dravlet om tur och otur, kan vi då kanske lära oss något. Det tråkiga och det sura äpplet är givetvis frågan – vem vill egentligen sitta och titta på dessa videos som sammanlagt säkert rullar på i nästan två timmar när det är så dålig schack.
8 oktober 2015 klockan 22:56
Ok. Jag tittade på 1-2-3 och har kommit till slutsatsen att om inget står på spel så finns inget incitament för bra partier. Lite som att spela hobbypoker med kottar som insats. Det är liksom meningslöst. 7-2 all in!
10 oktober 2015 klockan 17:35
http://www.huffingtonpost.com/lubomir-kavalek/karjakin-lifts-the-chess_b_8235738.html