Schacksnack

Quality Chess har glädjande nog ännu en gång översatt en klassiker (= böcker man inte kan vara utan om man är en sann schackspelare) att samlas till tidigare klassiska utgivningar som exempelvis Isaac Lipnitskijs Questions of Modern Chess Theory, Aron Nimzowitschs My System eller Peter Romanovskijs Soviet Middlegame Technique. Denna gång är det ytterligare en rysk klassiker att bokstavligt talat ha för evigt i bokhyllan. Den är  skriven av Ilya Maizelis (1894-1978) och översatt av John Sugden. The Soviet Chess Primer (2014) är en tidlös bok som har lästs och prisats av sådana formidabla schackgiganter som  Anatolij Karpov och Garry Kasparov. Även den världsberömde schackcoachen Mark Dvoretskij beskriver i förordet till boken hur den hjälpte honom att uppnå 10 poäng av 10 möjliga i den nästföljande turneringen. I den därefter följande turneringen uppnådde han 10 poäng av 11. Till och med den andre världsmästaren Emanuel Lasker har skrivit ett förord till den första upplagan av boken i Moskva, januari 1936 så det är tunga namn associerade med denna ryska schackbibel.

Vem var då Ilya Maizelis? Den minnesgode initierade läsaren kommer kanske ihåg att han en gång i tiden skrev Pawn Endings för Batsford tillsammans med Yuri Averbakh. Maizelis har själv konstruerat studier på hög nivå framför allt inom bondeslutspel. Den andra upplagan av bondeslutspel i serien Encyclopaedia of chess endings (Belgrad 2012) innehåller exempelvis 34 studier av denne man. Även The Soviet Chess Primer, eller Chess som den hette initialt, innehåller en mängd bondeslutspel. Enligt Dvoretskij var Maizelis inte en så stark praktisk spelare men desto starkare i analyser. Han har till och med skrivit en liten bok om slutspelet torn mot bönder.

The Soviet Chess Primer är uppdelad i två delar och tio kapitel. Den första delen heter Elementen i schack och har sju kapitel: 1.Förklaring av spelet 2.Målet med spelet, 3. Taktik och strategi, 4.Varianträkningsteknik, 5.Kombinationen, 6. Positionsspelet och 7. Hur man börjar ett parti. Den andra delen – Schackpartiets tre faser – består av tre kapitel: 8. Slutspelet, 9.Mittspelet och 10. Grunderna för öppningsteorin. Alla kapitel innehåller många diagram och har lösningsuppgifter, både roliga och seriösa, vilket talar för att boken är både pedagogisk och underhållande. Det som är en annan styrka med boken är just dess ålderdomlighet, att alla partiexempel har många år på nacken. Detta betyder att många historiskt bortglömda partier och ställningar finns samlade i just denna bok. En erfaren schackläsare kommer förstås att känna igen mycket men det kommer också garanterat att dyka upp saker man aldrig sett tidigare. Rent språkligt är boken njutbar och lättillgänglig att läsa och den underskattar heller inte läsarens intelligens vilket också är ett utmärkande drag för en klassiker.

Ett litet smakprov från det nionde kapitlet som handlar om mittspelet; Maizelis försöker att i ord formulera sådant några av oss redan vet intuitivt om hur man ska spela i balanserade ställningar: ”In some positions of comparative equilibrium, it is possible to probe some unobtrusive weakness – you might say microscopic ones – in the opponent’s formation, and gradually magnify them by a process of delicate manoevuring. In such cases we will be aiming to improve our own position steadily, step by step, through increasing the sphere of action of each piece.” Det går alltså också att njuta av formuleringarna och ta del av de klara insikterna och inte bara av ställningarna och partierna som exemplifierar och konkretiserar det textuella innehållet. Det är utöver detta också en mängd problem och studier så det här en bok för praktiskt taget alla schackspelare oberoende av inriktning i schackets sköna värld.

Vi presenterar här nedan ett ynka guldkorn av de alla som finns i boken. I övrigt hänvisas till närmaste ombud för schackboksförsäljning innan även denna upplaga går mot sin sista bok.

The Soviet Chess Primer är full av sådana här underhållande och intrikata problem. Varför inte försöka med att lösa denna hiskligt svåra tvådragare av H.Gottschall med användandet av maximalt antal hjärnceller? Lösningsförslag lämnas i fältet för kommentarer.