En av världens genom tiderna bäste icke-världsmästare anses vara Akiba (Akiva; Akibah) Rubinstein (1882-1961). Han hör till den grupp av spelare lik Aron Nimzowitsch, Salo Flohr, Leonid Stein och Paul Keres som av olika omständigheter inte fick chansen att spela en VM-match. I Rubinsteins fall var det 1:a Världskriget som definitivt spolierade Rubinsteins schackkarriär upp mot den allra högsta olympen. Även misslyckandet i Sankt Petersburg 1914 bidrog starkt till att Rubinstein tappade alla potentiella möjligheter att bli utmanare till den dåvarande världsmästaren Emanuel Lasker. Under denna tid ansågs i första hand Capablanca och i andra hand Alekhine vara de främsta hoten till Lasker.
Rubinsteins gyllene år som schackspelare var 1907-1912 och enligt Chessmetrics.com var hans bästa år 2013 då han uppnådde det hisnande ratingtalet 2789 i juni månad. 2014 visar således en formkurva neråt. Efter 1:a världskriget ansågs inte Rubinstein längre vara någon huvudutmanare och som bekant blev det José Raül Capablanca som fick ta sig an giganten Lasker. Rubinstein räknas dock till de fyra bästa spelarna i världen från 1907-1922. Rubinstein är alltså väl värd att beakta både ur underhållningssynpunkt och ur lärdomssynpunkt, speciellt perioden 1907-1912. I det första fallet kan jag rekommendera partiet Gersz Rotlewi – Akiba Rubinstein, Lodz 1907 och i det sistnämnda fallet Akiba Rubinstein – Carl Schlechter, San Sebastian 1912.
Om man vill införskaffa sig en bok om denna schackgigant, för han var verkligen en gigant även om han inte fick utmana om VM-titeln, han anses exempelvis vara en av de största, om inte den största, när det gäller behandlingen av tornslutspel, då är den mest kända boken för den svenska läsekretsen Rubinstein vinner – Hundra glanspartier av den store schackkonstnären (1947), med kommentarer av Hans Kmoch och biografisk inledning av Laskerkännaren Dr. Jacques Hannak (Översättning av Birger Malmström). Denna bok har varit en stark rekommendation av den före detta världsmästaren Tigran Petrosian (1963-1969). För den engelska läsekretsen finns denna bok också tillgänglig (1941) men senare utgivna alster är volymerna The Life & Games of Akiba Rubinstein Volume 1: Uncrowned king (2006) och The Life & Games of Akiba Rubinstein Volume 2: The Later Years (2011) av författarna John Donaldson och Nikolay Minev. Skillnaden mellan dessa böcker och Kmochs är att de förra bygger på alla spelade partier av Rubinstein, och detta inkluderar nyligen funna partier från Ostende 1906, medan den senare bygger på ett urval av Rubinsteins bästa och mest instruktiva partier. Det finns ytterligare en rekommendabel bok på engelska som heter Akiba Rubinstein’s Chess Academy sammanställd av Viktor Glatman och med kommentarer av GM V. Chekhov, B. Gelfand, A. Huzman, A. Khalifman, M. Krasenkov, S. Lputian, I. Novikov, E. Pigusov, Y. Razuvaev och P. Swidler bara för att nämna några av de största namnen.
Nu har det alltså kommit ut en ny bok som är en nyöversättning av Yuri Razuvaevs och Valery Murakhveris ryska bok Akiba Rubinstein (1980). Denna bok hade ett väldigt gott rykte i dåvarande Sovietunionen (före GUS) och har alltid varit en stark rekommendation av Boris Gelfand, den före detta VM-utmanaren till Viswanathan Anand i Moskva 2012. Jag minns när jag var yngre att jag saknade att denna bok inte fanns på engelska men nu finns denna tegelstensbok (571 s.), hör och häpna, tillgänglig på engelska och detta är tack vare ett gigantiskt och gediget arbete av först och främst idogt flitige Jan Verendel i egenskap av att vara redaktör för sitt bokförlag Verendel Publishing. Ytterligare en person som behöver nämnas är översättaren Andrey Deviatkin och han har även gjort dataanalyser som man kan ta del av i fotnotsapparaten. Tack vare Deviatkins översättning kan vi nu inte bara ta del av kommentarerna till partiurvalet utan också till högintressanta kapitel som exempelvis ”In the footsteps of Steinitz” (Murakhveri), ”Rubinstein and chess theory” och ”The endgame” (Razuvaev). Många av er som läser denna recension är säkert bekanta med att Verendel har gett ut en tidigare nyöversättning av tegelstensboken (544 s.) World Chess Championship 1948 med kommentarer av den estniske stormästaren Paul Keres som också går med benämningen ”Den eviga tvåan.” Denna bok fick goda recensioner världen över och det är jag övertygad om att Rubinstein-alstret också kommer att få. Framsidan är till skillnad från omslaget till Keres mycket tilltalande då man ser att titeln Akiba Rubinstein är skriven i guldtext samtidigt som han vänligt tittar på oss som från en annan tid.
Boken har många förtjänster då den innehåller en mängd kolorerade fotografier. Detta är en teknik där färger läggs till på en svartvit eller tonad fotografisk bild för att återskapa färgerna som skulle ha funnits i den ursprungliga scenen. Detta görs för att ge en mer levande och realistisk visuell upplevelse av det fotograferade motivet, särskilt när det gäller historiska bilder där färgfotografering inte var tillgänglig vid den tidpunkten då fotot togs. Denna typ av fotografier kan vara konstnärliga eller historiska i sin natur och används ofta för att ge en ny dimension till svartvita eller tonade bilder. Mig veterligen är det första gången i schackbokhistorien som sådana fotografier presenteras och detta gör ju att det blir lättare som läsare och betraktare att ta klivet för att få en ingång till svunna tider. Det är inte alltför vanligt med schacklitteratur som bemödar sig att hitta nya bilder och som dessutom har kolorerats så det ligger oerhört mycket ansträngning i produktionen av denna bok. Jag vet eftersom jag var en av de många som korrekturläste boken. Verendel lade ner så mycket arbete på att få så bra korrektur som möjligt att han till och med tryckte tio exemplar i häftade exemplar i förväg och sedan delade ut dessa till alla korrekturläsare. Så om du lyckas hitta några fel eller andra konstigheter i texten är du bara att gratulera.
Priset 45 Euro tycker jag är överkomligt. Det bästa är att köpa boken direkt från Jan Verendels hemsida och för svenska intressenter ligger portot på 109 kr. Detta innebär att man kan få boken i sin brevlåda för lite över en femhundring och det är en god investering eftersom Rubinstein aldrig har presenterats som en diger inbunden bok tidigare. Tyvärr är det många förlag som inte förstår vikten av att ge ut tegelstenar i inbunden form. Det gäller renommerade förlag som New in Chess och Everyman Chess. Jag tror att schackförlag som ger ut digra luntor inom det schackhistoriska området har mycket att vinna på det och om det dessutom är genomarbetade fotografier i boken har förlagen ännu mer att vinna på det. Det är många schackentusiaster som väntar på just denna typ av böcker men nu finns det i princip bara ett med undantag av det amerikanska förlaget McFarland.
Thomas Engqvist
Laddar ...
Senaste kommentarer