På Sveriges Schackförbunds hemsida kan man läsa att GM Nils Grandelius, GM Evgenij Agrest och GM Pia Cramling blir Sveriges tre representanter i EM i blixt- och snabbschack som startar på torsdag i Tallinn.
Senare i artikeln utspann sig följande fråga till Grandelius och hans svar:
Vad tycker du om att det anordnas turneringar i blixt och snabbschack. Är det framtidens melodi?
– Det är helt klart en seriös tävlingsform, som om inte det helt ersätter så åtminstone kompletterar långparti-turneringarna. Jag ser framför mig om ett par år att snabbschack blir normen, och långpartier enbart spelas vid speciella tillfällen då det är något lite extra.
När jag läser den sista meningen får jag kalla kårar längs ryggraden eftersom man får en känsla av att domedagen för klassiskt schack börjar närma sig. Visst har GM David Bronstein en gång i tiden sagt något liknande men ingen har nog tagit hans uttalande seriöst. Jag tolkade Bronsteins uttalande mest som ett uttryck för att i vissa ställningar behöver man inte lägga ner så mycket betänketid, eftersom det är ganska uppenbart vad som måste göras.
Det skulle säkert vara en önskedröm för lata arrangörer som vill göra sig en ekonomisk vinst vid höga tittarsiffror, men på bekostnad av den mest seriösa formen inom schack. Den intressanta frågan är om schackspelarna är villiga att offra det klassiska schacket (4-6 timmars betänketid för hela partiet) för snabbare former i schack där den 33:e pjäsen – klockan – får betydligt större utrymme att påverka kampen mellan de 32 pjäserna. Som det är nu har till och med avgörande partier i VM och SM avgjorts i snabbare former av schack istället för att förlänga antalet ronder i SM till 13-15 (istället för 9) och förlänga antalet matchpartier i VM till 24 (istället för 12).
Snabbschack är än så länge en inte alltför vanlig spelform om man ser till antalet turneringar och som Grandelius nämner ser nog de flesta det mest som ett komplement till långpartier. I blixtschack är tänkandet ännu mer begränsat till ett minimum men i ett snabbschackparti kan man vid väl valda tillfällen tänka till och höja kvalitetsdragen procentuellt. Naturligtvis håller ett klassiskt parti ännu högre kvalitet och det är det vi måste värna om så att inte begrepp som ”tid är pengar” i kombination med ytlighet tar över schackvärlden.
Ett annat intressant perspektiv är att det är ytterst tveksamt om blixt- och snabbschackpartier platsar i en kvalitetsbok om schack och det skulle förmodligen degradera schacket eftersom inte många skulle köpa en sådan bok där spelarna inte haft tillräckligt med tid att hitta djupsinniga drag och där handen premierats istället för huvudet. Det var Petrosian som sade att det är omöjligt att spela djupt schack när man spelar blixt.
Vill vi se världseliten förödmjukas under dessa spelformer och vill de det själva på grund av ekonomiska intressen? Borde inte schackvärlden (arrangörer, journalister, schackälskare, spelare) tänka till och värna om den mest seriösa formen inom schack för att motverka att schack blir något som liknar gambling och där även en viss kategori av spelare kommer att gynnas? Jämför spelare som Carlsen och Anand med spelare som Caruana och Topalov och det är ganska klart att de sistnämnda inte skulle vara så högt placerade på en rankinglista som representeras av de snabbare formerna i schack. Man undrar också vilka nya blixt- och snabbschacktalanger som skulle dyka upp och sopa brädan med världstvåan?
Blixt- och snabbschack är ett roligt komplement till klassiskt schack men den sista formen är tidlös och kommer att bestå i alla tider. Eller?
Laddar ...
15 december 2016 klockan 15:45
Kul att du noterade detta uttalande och bra om det kunde bli lite debatt angående denna fråga.
Jag kan inte riktigt säga att jag är förvånad av att Grandelius har denna syn på schackspelet då han inte är klassiskt fostrad och även har chock som en av sina favoriter. Den bedömning jag gör i fallet Grandelius är att han skulle kunna sätta klassiskt schack på undantag och bara satsa på snabbschack, blixt och avarter (inget fel med dessa; chock, Bilbao chess, Fischer Random etc.). Skulle han göra så har han god chans att som Engqvist säga ”vara den blixt- och snabbschacktalanger som sopar brädan med världstvåan”. Nu blir det lite spela av även i långpartier då schackkartan fortfarande inte är omritad så till den milda grav att Engqvist m.fl. inte känner igen sig. Men att lejonparten av de möjligheter Grandelius har som professionell spelare anser jag ligger utanför det klassiska schacket.
Personligen tycker jag Snabbschack och Blixt skulle kunna vara en fortsättning genom det som kallas Kasimdzhanovs förslag som i korthet går ut på att varje parti skall ha ett resultat (remier inte räknade) och vid händelse av att ett parti slutar remi ställer man upp pjäserna på nytt vänder på brädet och fortsätter spela med den betänketid som spelarna har kvar tills man har ett resultat.
Men jag håller samtidigt med Engqvist att klassiskt schack är både det tidlösa som kommer bestå i evighet och det enda som borgar för hög kvalite och på så sätt kan vara den enda spelform som behåller schacket status. Jag har dock en liten annan vinkel än Engqvist då jag som lantis i min klubb är uppvuxen på att klassiskt schack spelas utan klocka där man kommer hem till varandra eller är nere på klubben och man spelar bara för att det är roligt. Visst kanske lite 1800 tal innan schackklockans inträde och en svunnen tid men vad kan vara mer klassiskt än så? Rilton Cup i all ära men det jag ser fram emot är att träffa min bror under helgerna som kommer och då kommer schackbrädet fram å han m.fl. vill spela och det spelar liksom ingen roll att jag är mycket bättre så sitter vi där har skittrevligt och äter av julbordet och det surras lite men brossan han tänker så det knakar…
18 december 2016 klockan 01:42
Schack är så rikt att det finns plats för alla spelformer. Det ena utesluter inte det andra. Och man ska ha rätt att specialisera sig på det man är bäst på ifall man inte vill spela annat än det. I löpning har vi allt från maratonlöpare till 100-meterslöpare.
Jag vill se ännu mer snabbschack- och blixtturneringar. Har man många andra intressen i livet, för att inte säga familj, så är det oftast lättare att hinna med schack om man ”bara” behöver spela en blixtturnering, snabbschackturnering.
Jag skulle vilja se att schackklubbarna erbjuder mer alternativ för medlemmar som inte vill eller orkar med en massa långpartier, men gärna spelar en och annan turnering i blixt och snabbschack.
Jag tror att vi kan få fler medlemmar som spelar schack om vi nöjer oss med att en kväll på schackklubben kan hålla på för de som vill bara 2 timmar i stället för dessa långpartier och mindre timmar att sova för de som har ett jobb, skola dagen efter att tänka på.
Jag vet att det finns spelare som slutade med schack när de inte orkade med långpartier när det blev midnatt innan de var hemma. Sömnbrist är ingenting att leka med. Det kan leda till hälsoproblem.
På tal om långpartier har jag inte förstått varför avbrotten ska bort bara för att man med hjälp av en datoranalyser kan spela dem bättre. Är det inte härligt om slutspelen i långpartier återigen håller hög klass? Vilken fröjd att gå igenom gamla partisamlingar, där stormästarna spelar bra även i slutspelet tack vare att partierna gick till avbrott. Så fram för avbrotten igen i fler turneringar. Jag vill ha hög klass på långpartierna rakt igenom. Annars kan jag lika gärna spela igenom en partisamling med snabbschackpartier 😉