Inte nog med att Ulf Andersson under sina glansdagar behärskade angreppstekniken på en hög nivå; han visste också hur man vann fallsegrar. Här följer miniatyrpartiet mot Gragoljub-Drasko (Dragoljub) Velimirovic (1942-2014) som var en mycket fruktad och ansedd stormästare. En viktig psykologisk insikt, när man spelade mot Velimirovic, var att man mötte personifikationen av en extraordinär aggressivitet. Hans spelstil var komplicerad och originell. Många läsare är säkert bekanta med hans analyser i Sicilianskt både som vit och svart. Velimirovics dilemma var hur han skulle hantera sin enorma energi och explosiva natur när han mötte en spelare av Anderssons kaliber som representerade ett i princip felfritt tekniskt spel. Hur skulle Velimirovic rubba jämvikten med de svarta pjäserna? Det är därför beundransvärt att spela igenom partiet med de två fördjupningsställningarna för att se hur Andersson med en omvänd strategi lyckades hantera denna aktiva vulkan, sjudande av dynamik och spänningar.
(294) Andersson,Ulf (2640) – Velimirovic,Dragoljub (2515) [C15]
Bar Bar (10), 28.11.1997
[Engqvist]
1.e4 e6 2.d4 d5 3.Nc3 Bb4 4.Nge2 dxe4 5.a3 Be7 5…Bxc3+ 6.Nxc3 Nc6 är en annan fortsättning som leder till utjämning. Det är mest en smaksak vilken fortsättning man väljer. 6.Nxe4 Nc6 7.g3 Campora-Petrosian, Vrsac 1981 – 32/391 – fortsatte istället med damflygelutveckling: 7.Be3 Nf6 8.Nxf6+ Bxf6 9.Qd2 0-0 10.0-0-0 Ne7 11.Nc3 Nf5!? Petrosian var här sin vana trogen och försökte provocera fram ett angrepp medels en bondestorm från vits sida. (11…Nd5 var annars normaldraget med jämnt spel.) 12.g4! var nu det bästa draget men i partiet följde det lugnare och centraliserande 12.Ne4. Efter 12…Be7 tog Petrosian sakta men säkert över partiet. Vi vet inte vad han hade spelat efter det kritiska 12.g4 och det är i princip omöjligt att spekulera men kandidatdragen 12…Nxe3, 12…Nd6 eller 12…Nh4 var alla möjliga med en liten fördelaktigare ställning för vit med god kontroll i centrum och utvecklingsförsprång. 7…Nf6 8.Bg2 e5 9.Nxf6+ Bxf6 10.d5 Ne7

Hur fortsätter vit på bästa sätt?
Det här är den första ställningen som läsaren kort bör stanna upp vid för att testa sin förmåga jämfört med den store Anderssons och öka sin positionella ställningsförståelse. Frågan är hur vit lämpligast ska fortsätta. Fundera ett par minuter på ditt beslut och fortsätt sedan att läsa kommentarerna nedan.
11.Nc3! Ett smart och perfekt tajmat drag som så att säga inbjuder till svarts följande feldrag. Normala och fullt spelbara drag var annars 11.0-0 eller 11.c4 men då hade knappast Andersson vunnit partiet så snabbt. Notera att textdraget har den fördelen att vit omedelbart drar nytta av att han har ett angreppsmål på f6 genom att hota Ne4. De andra kandidatdragen är enligt det klassiska spelsättet att man ska bygga upp sin ställning medan Anderssons drag i Capablancas anda försöker lösa de konkreta problemen omedelbart. Öppningen ska alltså behandlas som ett mittspel och inte som en öppning enligt detta hypermoderna tänkesätt. 11…Bf5?? Svart var förmodligen enbart inriktad på att parera Ne4 men glömde ett ”dolt” hot i ställningen. 11…Nf5 12.Ne4 Be7 var korrekt även om den aggressive inriktade spelaren Velimirovic säkert inte var intresserad av ett sådant passivt upplägg. Andersson hade i vilket fall som helst kunnat ta initativet med 13.f4! och det hade inte riktigt passat Velimirovics spelstil. Med facit i hand kanske Velimirovic skulle ha spelat Draken.

Kan läsaren hitta det avgörande draget?
12.g4! 1-0
Löparen på f5 eller löparen på f6 går ju förlorad efter antingen 13.gxf5 eller 13.g5. Temat är instängning som är ett av de fem grundläggande taktiska knepen i schack (GABIÖ).
Man kan hävda att det inte var någon tillfällighet att Andersson vann i endast 12 drag. Tajmingen i kombination med en fundamental psykologisk analys av sin motståndare var de nödvändiga ingredienserna för att skapa denna fallseger. Till Velimorics försvar kan det sägas att han förmodligen var inriktad på det positionella hotet 12.Ne4 som han säkert planerat att bemöta med 12…Bxe4. Efter 13.Bxe4 skulle svart ha haft en mycket flexibel ställning och han hade kunnat välja mellan så pass vitt skilda fortsättningar som 13…0-0, 13…g6, 13…Nc8 eller 13…Qd7. Alla dessa fortsättningar skulle ha till syfte att i ett senare skede hota den utsatta löparen på e4 med antingen …f5 eller …Nd6. Vilket drag Velimirovic hade valt om denna ställning uppstått får vi aldrig veta men förmodligen det mest aggressiva.

IM Dragoljub Velimirovic syns här på en bild från Interzonturneringen i Haag 1966. Han blev stormästare 1971. (Foto: Wikimedia, Dutch National Archives, The Hague)
Senaste kommentarer