jan 09

Schacksnack har nöjet att presentera IM Johan Furhoffs kommentarer till sitt spännande och underhållande parti mot Rilton-tvåan GM Tiger Hillarp Persson. Båda spelarna är välkända för den initierade schackpubliken som fräcka och riskfyllda, så varsågoda och njut!

Hillarp Persson,Tiger – Furhoff,Johan [D45]
Rilton Cup (2), 28.12.2014
[Johan Furhoff]

1.d4 d5 2.c4 c6 3.Nc3 Nf6 4.e3 e6 5.Nf3 Nbd7 6.a3 Bd6 Jag förstod vad som skulle komma. 7.g4

Svart vid draget

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den här idén är sedan 1990-talet välkänd i tappningen 6.Qc2 Bd6 7.g4 (Shabalovgambit), och har spelats flitigt på högsta nivå. Tar svart på g4 faller hans egen bonde på g7, med oklara komplikationer. Tiger vet mycket om moderna teorivarianter (i varje fall jämfört med mig), men föredrar ofta att välja varianter där spelarna måste tänka själva. Där har han också stor nytta av de idéer som kommer fram vid studiet av de gängse varianterna. I detta fall manar dock inte experimentet till efterföljd. Det finns en allvarlig brist jämfört med Shabalovs variant, nämligen att fältet e4 är ledigt för svarts häst. När vit förlorar tempo (6.a3) och försvagar sig (7.g4) så är poängen att svarts häst skall fördrivas till en sämre plats. Att betala ett sådant pris för att driva motståndarens pjäser in på naturliga centrumfält, det kan inte vara ett räntabelt företag. Alltså skall svart spela 7…0-0! 8.g5 Ne4, och nu måste vit hitta en nackdel med detta för att rättfärdiga sitt tidigare spel. Nxe4 dxe4 10.Nd2 f5! 11.gxf6 Nxf6 kan framstå som acceptabelt för vit, på grund av svarts kvalificerat försvagade bondeställning, men det är ett bedrägligt sken. Svart fortsätter härnäst med …e5, varefter spelet öppnas på ett sätt som vit inte tål. (Även efter 12.c5 Bc7 13.Nc4 e5!? 14.Bxe5 Bxe5 15.dxe5 Qxd1+ 16.Kxd1 Ng4 17.Bc4+ Kh8 18.Ke1 Nxe5 19.Be2 Bg4 har svart fördel.) Bonden på e4 går aldrig att ta på grund av omedelbara mothot (till exempel 12.Bg2 e5 13.Bxe4 Nxe4 14.Nxe4 Qh4 15.Ng3 Bg4 16.Qb3 Bf3). Försöker vit rockera kort finns det klassiska löparoffret på h2, och lång rockad ligger väldigt långt borta. Detta är vad som spelöppningsteoretiskt sett finns att säga om varianten 6.a3 Bd6 7.g4. Rutan e4 är inte täckt, det fungerar inte. 7…h6 Ett bra drag (om än inte det allra bästa). Genom att temporärt hejda g-bondens framstöt tvingar svart vit att investera ytterligare två drag (Rg1 och h4) i projektet, vilket skall föra honom bortom den punkt då han kan övergå till normalt positionellt spel. 8.Rg1 e5 Flankangreppet bemöts med en motstöt i centrum. 9.cxd5 cxd5 Man kunde överväga 9…Nxd5, för att lösa problemet med hästens reträttplats, men efter 10.e4 Nxc3 11.bxc3 Qe7 12. Bd3 är vits centrum väl skyddat. 10.h4 e4! 11.g5! hxg5 12.hxg5 Nh5 Svarts tanke är, att han genom sin terrängövervikt på kungsflygeln är den rättmätiga innehavaren av initiativet på den delen av brädet, och att han följaktligen skall dra nytta av motståndarens bondedrag där. 13.Nd2 Jag hade nästan väntat mig pjäsoffret 13.Nxd5 exf3 14.Qxf3, men det verkar som att svart reder upp situationen efter till exempel 14…Nb6 15.g6 fxg6 16.Qe4+ Kf8 17.Nxb6 Qxb6 18.Qxg6 Rh6. Det är absolut inte lätt att förutse vad Tiger skall spela, även de ”normala” dragen kommer ofta överraskande i hans fall. 13…Nb6 14.g6 Jag ber om tålamod för en anekdot. En psykiater behandlar en patient som tror sig vara förföljd av tigrar på gatan. Efter lång behandling gör patienten framsteg. – Nå, förstår ni nu att tigrarna inte kommer att äta upp er? – Ja doktorn, tack var er förstår jag det nu. Det är bara en sak jag undrar. – Vad då? – Vet tigrarna om det? Så att jag förstår att jag inte har något att frukta på kungsflygeln, och det är ett framsteg, men vet Tiger om det? Tänk om han struntar i att det inte går och äter upp mig i alla fall? 14…fxg6! 15.Rxg6 Efter 15. Lb5+ Kf7 står svart solitt. 15…Bf5! 16.Rg1 Qf6! Jag ville att löparen skulle kunna stå garderad på e6, och avstod därför från den aktivare placeringen på h4. Efter partiet påvisade dock Tiger varianten 16…Qh4! 17.Qb3 0-0! 18.Nxd5? Be6! med pjäsvinst. Med normalt spel går f2 knappast att hålla, t ex 18.a4 Bd7 19.Nd1 Bg3! 20.Rg2 Bh3 och vit är övermannad. 17.Qb3 Be6 Trots svarts underlåtelsesynd är trycket mot f2 på väg att bli obehagligt. Tiger hittar en mycket överraskande utväg.

Vit vid draget

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18.Qb5+!! Det ser meningslöst ut, men är i själva verket bästa draget. 18…Bd7 Vad menas? Efter 18…Kf8 hade vit offrat pjäs med 19.Ndxe4 dxe4 20.Nxe4 Qe7, vilket väger tämligen jämt efter 21.Nxd6 Qxd6 22.Bd2 Qd5. 19.Nxd5 Qe6 Inte 19…Qf5? 20.Rg5! och vit vinner. 20.Nxb6! Bxb5 21.Bxb5+ Ke7 Alltså ett damoffer. Eller rättare sagt, efter det normala 22.Nxa8! Rxa8 23.Be2 g6 24.Rg4 Nf6 25.Rxg6 Rh8 26.Rg1! har vi en ställning där damen bytts mot torn, löpare och två bönder, och där vit kan försvara sig på kungsflygeln. Vits nästa drag överraskade mig dock denna gång inte det minsta. 22.Bc4?! Qf5 23.Nd5+? Kd8 24.Nc3 Nu har vi ett damoffer för två pjäser. Sådana är ganska sällsynta, och kan nå framgång endast om pjäserna samverkar perfekt. Tiger ville inte ta tornet på a8, eftersom han tyckte att han inte skulle kunna få bra koordination mellan pjäserna då. Just det att han prioriterar harmonin mellan pjäserna så högt gör honom mycket svår att spela mot, men här hade han förbisett något.

Svart vid draget

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

24…Nf6! Ett viktigt drag, som ger svart kommandot. 25.Rxg7 Rh2 26.Nd1 Rc8 27.Be2 Rc2 28.Rg1 Qc8 Här kunde man rimligen förvänta sig att partiet snart skulle ta slut. 29.Nf1 Lämnar pjäsen i slag på c1. Tiger hade inte sett att tornet på h2 var garderat, och paradoxalt nog blir detta okarakteristiska förbiseende hans räddning. Draget är det enda som ger vit en chans att fortsätta partiet, men eftersom detta inte täcks av hans uppsåt vägrar jag att förse draget med utropstecken. På 29.Nxe4 hade jag planerat 29…Nxe4!? (29…Rxe2+ är enklare) 30.Rg8+ Kd7 31.Rxc8 Kxc8 och vit är helt förlorad. Det enda normala draget är 29.Nc3, och då hade varianten 29..Rxc3! 30.bxc3 Qf5! 31.Rf1 Rxf2 32.Rxf2 Bg3 inte varit svårfunnen. När fundamentet för vits bondekedja sprängs kommer svarts pjäser till sin fulla rätt. 29…Rxc1 30.Rxc1 Qxc1 31.Nxh2 Bxh2 32.Rg6

Svart vid draget

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

32…Nd7? Detta gör sakerna mycket besvärliga. Jag hade fått för mig att jag var tvungen att spärra sjunde raden för att inte bli av med b7-bonden, men denna föreställning var enbart framkallad av överhettning i hjärnan. 32…Nd5 hade varit mycket enklare. 33.Rh6 Bb8 Ett beskt piller att svälja, men nödvändigt. 34.Rh8+ Ke7 35.Rh7+ Kd6 36.Rh6+ Kc7 Man känner kungens ovilja att beträda denna ruta. 37.Bg4! Nb6 38.Rh8! Det kändes verkligen pinsamt att sitta med en så dålig löpare. I tidsnöd kan jag försäkra att ställningen var allt annat än lättspelad. 38…a5 39.Rh7+?! Svarts kung står bättre på c6. 39.Kf1 var segare, och 39.d5 var en utmärkt praktisk chans. På det senare måste svart hitta 39…Nc4! för att behålla någon större fördel fördel, och efter 40.Rc8+ Kb6 41.Rxb8 Qd2+ 42.Kf1 Ne5 43.Be2 Nf3 fastnar vits kung i ett mattnät. Så snart någon av vits bönder i bondekedjan rör sig öppnas möjligheter för svarts pjäser. 39…Kc6 40.Bf5 Nc4! 41.Bxe4+ Kd6 42.Rh6+ Ke7 43.Bf3 b5 44.Rh7+ Kf6 45.Rb7 Qd2+! 46.Kf1 Qd3+ 47.Ke1

Svart vid draget

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

47…Bh2? Svart har fullständigt tappat tråden. Efter tidskontrollen har svart spelat förnuftigt, men nu, då det är dags att avgöra, tar batterierna slut. Som Lars Grahn påpekat skall 47…Bd6! spelas, och vit är hjälplös eftersom 48.Rxb5 strandar på 48…Nxe3. Annars avgör svart på damflygeln 48.Rxb5 a4 49.Be2 Qd2+ 50.Kf1 Bd6 51.Nc3 Qc1+ 52.Kg2 Nxb2 53.Ne4+ Ke7 54.Rb7+ Bc7 55.Nc5 Kd6 Ställningen är utjämnad. 56.Ra7 Närmast ett vinstförsök. Om 56.Ne4+ Kc6 57.Nc5 har svart inget bättre än 57…Kd6. 56…Qc2 57.Ra6+ Ke7 58.Re6+ Kf8 59.Bh5 Nd1 Svart hade här kunnat uppnå fördel, med 59…Nc4. Efter 60.Re8+ Kg7 61.Ne6+ Kh7 62.Nxc7 vinner svart tillbaka pjäsen med 62…Qf5! 63.Bd1 Qg6+ 64.Kf1 Qd3+ 65.Be2 Qb1+ 66.Kg2 Qb7+ och står bättre. ”Svart” syftar i de närmast föregående meningarna på en tänkt, idealisk svartspelare. Den reellt existerande svartspelaren var slutkörd, pressad av klockan, och helt ointresserad av fortsatta äventyr. 60.Re8+ Kg7 61.Re7+ Kh6 62.Bxd1 Qxd1 63.Rxc7 Qg4+ 64.Kf1 Qd1+ 65.Kg2 Qg4+ 1/2-1/2 Läsarna måtte förlåta spelarna deras feldrag, och betänka att ovanliga krav på deras omdömesförmåga ställdes, och under lång tid. Man har sagt mig att partiet var tämligen underhållande att följa.




 

Läs de 3 kommentarerna till “IM Johan Furhoff kommenterar: Rilton Cup 2014/15”

  1. Lasse S säger:

    Tack för ett mycket intressant parti och inte minst mycket bra kommentarer.

  2. Lasse S säger:

    Hej Thomas!

    Vill bara passa på att tacka dig för en mycket bra hemsida!
    Den håller verkligen en hög kvalitet!
    Keep up the good work!

  3. Thomas Engqvist säger:

    Hej Lasse och tack för dina värmande kommentarer! Vi får alla hjälpas åt att göra ”Schacksnack” bättre. Poängen med konstruktivt schacksnack är att levandegöra hemsidan och som en konsekvens därav förhoppningsvis även levandegöra och påverka svenskt schack.

Lämna en kommentar