mar 20

Statistikern och forskaren Seth Kadish, bosatt i Portland, OR, USA, har fått fram en del matnyttig statistik för oss schackspelare. Den mest intressanta statistiken är nog när han visar frekvensen på hur många gånger en pjäs har ställts på en viss ruta. Med hjälp av denna specifika statistik kan man studera aktiva eller passiva tendenser, frekvens av öppningsdrag, centraliseringsspel eller decentraliseringsspel och så vidare hos  den spelaren man har för avsikt att djupstudera. Detta ger en mer nyanserad bild av än att bara  traditionellt spela igenom partier och bilda sig en uppfattning på det sättet. Det finns nog inget område, som inom schacket, där statistiken är ett så kraftigt underskattat hjälpmedel. Troligtvis används statistiken mest för att kolla hur bra en variant är eller för att uppskatta vinst- respektive remichanser i ett praktiskt slutspel. Med statistikens hjälp kan man även upptäcka egenheter eller originella preferenser så det kan ha en funktion för den mentala och psykologiska förberedelsen.

Visste ni att Magnus Carlsen spelar flest drag i snitt jämfört med spelare som Wilhelm Steinitz, Emanuel Lasker, José Raúl Capablanca, Boris Spassky, Bobby Fischer, Alexander Aljechin, Anatolij Karpov, Garry Kasparov, Vladimir Kramnik, Wiswanathan Anand och Judith Polgar?

Visste ni att lång rockad inte är ett populärt drag?

Visste ni att de tre bästa länderna i världen är Ryssland (2740), Ukraina (2704) och Kina (2671) om man räknar utifrån respektive lands 10 bästa spelare och enligt Elo-listan?

Om ni är nyfikna att veta mer statistik, till exempel vilken av de ovannämnda spelarna som spelar minst drag i genomsnitt klickar ni  här:

Läs kommentaren till “Nya statistiska perspektiv på schack”

  1. Johan H säger:

    Intresseklubben antecknar!

    Om inte motståndaren gör några misstag kan man nog använda enorma statistikmängder utan att vinstprocenten påverkas alls.

Lämna en kommentar