Jun 10
Följande är inledningen till en lång artikel i Dagens Nyheter den 8 juni i Kultur & Nöje
Ensam dam.
I schackspelet kan alla, barn och vuxna, mötas över brädet på lika villkor. Varför är det då så få kvinnor som spelar? Anna Lindgren, själv aktiv, gör elva drag i ett litet schackproblem med stora genusdimensioner.
Laddar ...
10 juni 2008 klockan 22:39
Vad föranleder bildvalet till detta inlägg?
Jag såg inte bilden i DN?!
14 juni 2008 klockan 22:55
Ja… Varför skulle man lägga upp en bild på två heta blondiner? Men jag håller personligen med dig om att valet är tveksamt… med tanke på att det finns brunetter!
15 juni 2008 klockan 09:37
Det visar sig alltmer att artikeln är läsvärd.
15 juni 2008 klockan 12:20
För att svara på frågan helt seriöst: Schack är i huvudsak en kamp. För att bli bra (eller för att vilja hålla på med det i övrigt) måste man vara ambitiös (åtminstone då man börjar), ha kampvilja, logiskt och konkret fokusera på spelet i sig. Detta är något kvinnor sällan gör, då du i schack inte kan stiga i ”status” genom att umgås i rätt sociala kretsar. Man kan jämföra det med varför det är ett förhållande på nåt med 90 % män och 10 % kvinnor som är professorer. Det ligger betydligt mer för mannen än kvinnan att gå in för ett smalt väldefinierat område, och dessutom skall man resonera i logiska och konkreta banor, inte emotionella och irrelevanta.
För alla som påstår att detta är sexism kan jag hävda en artikel ur Illustrerad Vetenskap där det jag säger bekräftas.
15 juni 2008 klockan 17:42
Vad skriver Illustrerad vetenskap om hårfärg då?
Säkert har tidningen nån gång också haft en artikel om sexistiska skämt (leverade av humorister som inte vet att de är sexister)?
16 juni 2008 klockan 05:21
Om man ska hårddra det David skriver menar han att kvinnor inte tänker logiskt (”logiskt och konkret fokusera på spelet i sig. Detta är något kvinnor sällan gör”) eller på relevanta saker (”inte emotionella och irrelevanta”).
Låter som sexism i mina öron.
Men är det den inställningen män har till kvinliga schackspelare, är det inte direkt förvånande att de inte kommer till spellokalen.
16 juni 2008 klockan 05:23
Jag förstår heller inte varför en bild av två sjungande tjejer används för att illustrera schackspelande bland samma kön.
16 juni 2008 klockan 08:23
Det ÄR den inställningen, och jag tror också att kvinnor nobbar schacket därför.
Kanske till många småpojkars (av alla åldrar) glädje.
18 juni 2008 klockan 14:17
Bilden som jag valde att illustrera nyheten om Anna Lindgrens artikel i DN med, har tydligen irriterat folk utanför Schacksnack sfären för på bloggen ”Kamferdroppar” (10 juni – The Life of the mind) går det att läsa bland annat följande av Charlotte Wiberg.
”På sidan Schacksnack länkar man till Lindgrens artikel under rubriken ”Varför är det så få kvinnor som spelar?” Man avböjer att kommentera ytterligare, men väljer att illustrera inlägget med en stor bild på två blondiner på scen, konventionella skönheter med aftonklänning och glitter runt handleden i leende färd med att riva av något musikaliskt nummer. Detta är alltså vad schacksnackarna tycker bäst illustrerar ett resonemang om kvinnor och schack. Jag förstår att få kvinnor känner sig tilltalade av en sådan miljö. (Eller råkar den ena kvinnan på bilden vara Anna Lindgren? Jag tvivlar.)…”
18 juni 2008 klockan 17:50
Lasse, det skulle faktiskt vara intresant att få reda på varför du valde den där bilden, helt ovidkommande som den är.
Jag får hålla med Kamferdroppar.
Jag har alltid sett dig som en av schackets stora hjältar, men detta är lite Glocalnet.
18 juni 2008 klockan 18:38
Torbjörn! Vad är det för fel på bilden? Vad skulle du vilja ha för bild?
18 juni 2008 klockan 19:16
Hade det inte varit mer passande med en bild av kvinnor spelar schack?
Jag kan i och för sig tro att webmaster kanske ville illustrera det kvinnor kanske hellre gör, men jag tycker det blev lite konstigt. Det är väl bättre att illustrera med en ”positiv” ur schackligt hänsseende) än en ”negativ”. Jag orkar inte leta, men det kanske finns en bild med sjungade killar (på den nya eller gamla sajten) som illustrerar varför det är bra för killar att spela schack?
18 juni 2008 klockan 19:39
Å ena sidan, om bilden tolkas som en illustration till hypotesen ”orsaken till att kvinnor inte spelar är att snygga tjejer kan ha roligare än så” så framstår den som mindre smickrande för kvinnliga schackspelare. Å andra sidan, vem farao vill se bild på två ruggugglor om dom inte ens spelar schack.
18 juni 2008 klockan 23:29
Å andra sidan, vem farao vill se bild på två ruggugglor om dom inte ens spelar schack.
-Amen
14 maj 2010 klockan 15:57
Till:David Lundberg vilket nr av I vetskap?
16 maj 2010 klockan 18:39
Min sociobiologiska förklaring som jag skrivit några gånger verkar stå sig rätt bra. Jag är också intresserad av om någon annan förklaring med mer formell vetenskaplig förankring förts fram (eller om någon knyckt min teori utan att referera).
18 maj 2010 klockan 04:54
”Vetenskaplig förklaring” ? Till vad ? Varför valde Lasse denna bild, frågar Ni ! Därför att det är ofarligt att välja utanför brädet, men vid schackbräde skulle det leda till en katastrof … om du väljer fel variant ! Vad lärde vi om detta ? Den vetenskapliga förklaringen är att välja är en av dessa dramatiska lagar, den första är ”Rört är fört” vilka det första spelet Tjaturanga grundades på (även matematik och geometri ) och vilka Nstiftelsen har erkänt 2006 och 2008 ! (Läs artikeln ” S är för de vansinniga” )
20 maj 2010 klockan 18:53
Det kan också finnas en kulturell-förklaring, vilket jag anser är troligare än de hypoteser som lagts fram. Tomas din förklaring är en hypotes och att använda ordet ”teori” är missvisande och felaktigt, därför att teorier är uppbackade av argument, bevis och implikationer, de är sannolika förklaringar och slutsatser.
David Lundberg lägger också fram en förklaring, men jag tycker bara att den skulle kunna förklara varför andelen kvinnor bland eliten är lägre än andelen män, inte till varför det också är en väldigt skev fördelning på lägre nivåer. För många är schack nämligen inte bara logiskt och konkret, utan kan t.ex. beskrivas som ett energisystem, där energin rör sig över brädet och på så sätt ger insikt om hur och var man ska spela, känsla kan man jämföra det med. Vad jag har hört om de arbeten som gjorts inom schackfyran och när jag själv undervisat barn i skolan så har jag inte sett eller fått intrycket av några som helst tendenser till att flickor skulle finna schack mindre intressant eller roligt än pojkar, vilket jag tycker ger en indikation på att det inte är schackspelets utformning i sig som gjort att det blivit en skev fördelning mellan kvinnor och män, flickor och pojkar.
Jag rekommenderar dock alla att titta in den nya hemsidan för schackspelande tjejer samt att sprida budskapet om dess existens. Intressant och rolig läsning, tycker i alla fall jag, på: http://www.schackpinglorna.se/
21 maj 2010 klockan 01:49
Anders !
Spela schack och att tävla i schack … är två olika dimensioner. Att spela handlar om att uppleva dessa lagar ”Energisystem” som Nstiftelsen har kommit på (det andra ordet är ”Meditera”, läs Svd 19-20.5 Idag-sidan) och att tävla betyder att man försöker få dessa geometriska figurer som schackpjäser är att jobba ihop med hjälp av matematik=fantasi som har den största makten vid schackbrädet !
Det är bäst att glömma energisystem som uttrycker sig i form av dubbelriktad information (IT-samhällets och datorns grund=frågor och svar) vilket är orsaken till att schack marknadsförs som ett språk på skolorna (Schack-4) !
Människans beteende är en konflikt mellan instinkt och förnuft och att tävla betyder att man har lärt sig att förlora, därför att det är enda sättet att lära sig vinna ! Ytterligare en konflikt att bearbeta med… för att få kontroll över sina tankar.
Kanske är det fantasin (könskillnader) som ställer till det att det inte finns så många ”pinglor” som tävlar med manliga stormästare.
21 maj 2010 klockan 13:56
Tydligen var jag inte så tydlig som jag trodde i mina gamla inlägg, nedan följer en lite fylligare version.
Schackspelande är en mänsklig aktivitet och könsskillnaderna inom schacket följer ett ganska tydligt mönster. I stora drag tror jag att bland barn som börjar spela i skolan är det ingen tydlig skillnad (kulturfaktorn märks i ungdomsschacket på klubbarna, fler föräldrar tycker att schack är lämpligt för pojkar) men i åldern 9-12 sker en förändring. Fler flickor än pojkar slutar och dessutom är ofta de pojkar som fortsätter de som spelar bäst medan den kopplingen är svagare bland flickor. (Detta är mina egna observationer och anekdotiskt material från olika håll, jag känner inte till någon systematisk undersökning av saken). Det intressanta är att aktivitet bland barn på lika villkor inte i någon väsentlig grad tycks kunna rubba den manliga dominansen inom schacket. (Det innebär naturligtvis inte att aktiviteterna för barn inte har ett värde, bara att man som ledare måste lära sig leva med att de flesta flickor lägger av).
Min teori för könsskillnader inom schack tar sin utgångspunkt i sociobiologin (idén att beteendet påverkas eller styrs av evolutionärt betingade drifter). För människor är det tydligt att sådana drifter inte är ensamt avgörande för vårt beteende, men jag anser det helt klart att mänskligt beteende påverkas av en rad drifter som utvecklats under evolutionens gång, med fortplantningsframgången som urvalskriterium.
Eftersom mönstret för schack liknar det för individuella kampsporter antar jag att förklaringen till könsskillnaderna på dessa områden är likartade tills dess att motsatsen bevisats. Det leder mig också till att anta att det är det för aktiviteterna gemensamma kampmomentet och inte det för vissa av sporterna utmärkande våldet som får kvinnor att välja bort sådana aktiviteter. (Det faller utanför ämnet men TV-tittande visar samma trend, kvinnor väljer bort individuella kampsporter och följer hellre (ev. fiktiva) sociala aktiviteter på TVn).
Typiskt för kampsituationer är att vi kan kämpa eller ge upp. I en kampsituation gör vi en bedömning av risker och chanser, förutom vad vi observerar påverkas vi av inneboende drifter när vi bestämmer oss för att handla. Revirhävdande djur visar ständiga exempel på sådana beslut, t.ex. betydelsen av hemmaplan för hankatter (en hankatt på hemmaplan ger nästan aldrig upp utan strid och det ”vet” andra katter som därför bara tar strid om de känner sig överlägsna). Att schack inte är direkt avgörande för den reproduktiva framgången som djurens revirbeteenden spelar ingen roll, även om spelsituationen är artificiell och ritualiserad styrs vår vilja att söka resp. undvika konfrontation av samma drifter som hos dessa djur och den relativa styrkan hos dessa drifter är finstämda av evolutionen.
Skillnader mellan kvinnor och män i fråga om de för kampen avgörande drifterna (för enkelhetens skull kan vi tala om aggression respektive försiktighet) bör vara kopplade till deras skilda roller i fortplantningen annars är det svårt att förklara en könsskillnad.
Jag söker alltså efter en modell som förklarar varför kvinnor skulle maximera sin fortplantningsframgång genom att oftare avstå från att slåss än män när förutsättningarna i övrigt är lika. Denna skillnad kan vara väldigt liten eftersom inlärda beteenden förs vidare och vi flockdjur utvecklar en kultur som kan förstärka sådana skillnader genom att etablera kollektiva föreställningar t.ex. om vad som är manligt och kvinnligt.
Ett scenario som belyser sådana könsskillnader är en liten grupp överlevande på en ö efter en katastrof, några få män och kvinnor som återbefolkar sin värld genom att följa sina drifter. Vilka gener som fortplantas mest och därmed kommer att dominera den framtida genpoolens sammansättning beror bland annat på hur många barn varje person får. Om en kamp mellan två personer innebär en lika stor risk att dö resp. chans att döda motståndaren gäller följande: En man som utmanas av en man kan förlora i kamp, vinna eller ge upp utan strid. Att vinna innebär att man slipper en konkurrent om kvinnorna och sannolikt ökar sina geners framgång medan förlust eller att ge upp innebär att ens gener inte fortplantas alls. För de två kvinnorna är läget ett annat. Att vinna innebär inte att en kvinna får fler barn, att ge upp innebär inte att en kvinna inte får några barn men att förlora i strid innebär fortfarande att man inte får några barn. Det kan alltså förväntas ur ett evolutionärt perspektiv att kvinnor skall ha en påtagligt starkare försiktighet och/eller svagare aggression än män. Detta mönster gäller för däggdjur i allmänhet, honornas tak för fortplantning gör att det inte är värt att ta risken att dödas i kamp medan hannar kan öka sin avkomma betydligt genom att kämpa mot andra hannar. (Våld mellan könen är ovanligt annat än när det gäller kamp om mat, revirbeteende eller skydd av ungar).
En teori är en logiskt konsistent samling av idéer som förklarar en del av verkligheten. D.v.s. teorin skall ge en sammanhängande modell för relevanta delar av verkligheten som kopplar samman våra observationer på ett meningsfullt sätt. Det finns teorier på olika nivåer t.ex. Newtons teori för gravitationen eller Einsteins dito kopplar samman astronomiska observationer med observationer av fallrörelse, Hegels dialektiska materialism kopplar samman historiska händelser osv. En teori kan förkastas på olika grunder (vissa teorier är obevisbara i princip och kan i och för sig vara riktiga men anses vara meningslösa i de flesta sammanhang). Om observationer motsäger teorin, teorin är oförenlig med andra, etablerade, teorier eller teorin kräver obevisade antaganden som är mer omfattande än de observationer som skall kopplas samman bör den förkastas. (Etablerade teorier bör givetvis också testas/utvärderas kontinuerligt, de är inte en gång för alla givna sanningar).
Stämmer det då med vår erfarenhet att kvinnor är försiktigare än män och inte är beredda att ta risker på samma sätt? De flesta instämmer nog i detta, statistik över spelande och spelberoende, trafikolyckor och missbruk visar också tydliga könsskillnader. Bland alla däggdjur är den förväntade avkomman lika stor för hannar som honor men skillnaderna är mycket större mellan hannar, detta gör att hannar har en genetiskt betingad benägenhet att ta risker om det kan innebära att fortplantningsframgången ökar. Det gäller inte bara beteende, sexuellt urval gör att hannar kan utveckla fysiska särdrag som är anpassade för att locka honor men innebär försämrad överlevnad för individen. Det märks tydligast bland fåglar där visuella signaler och ljud dominerar, bland däggdjurshannar är hjortdjurens stora horn som bara används mot andra hannar ett bra exempel.
Vad innebär detta för schacket? Det jag förväntar mig är att både män och kvinnor skall bli glada när de vinner och ledsna när de förlorar men att män oftare skall vilja spela därför att balansen i deras bedömning av vinster och förluster ligger lite annorlunda än kvinnornas. Det svartvita fallet är när möjligheten att vinna får en man att vilja spela, risken att förlora får en kvinna att avstå.
Det finns flera tänkbara förklaringar till den manliga dominansen, vi kan jämföra schack med andra fritidsaktiviteter och leta efter liknande mönster, (jag ser en tydlig likhet med vissa idrotter, individuella sporter med inslag av våld som boxning och brottning är de som mest liknar schack i fråga om könsfördelning, sporter med starka krav på kollektiv samordning utan direkta kampmoment t.ex. truppgymnastik eller konstsimning har inte detta mönster). De olika förklaringsmodellerna kan testas mot bakgrund av kända fakta, rimligheten i orsakssammanhangen och inre logik. Därefter kan man försöka bedöma vilken teori som är bäst enligt principen om tankeekonomi (Occams rakkniv).
För att testa om min teori håller streck kan man först och främst studera statistiskt om det finns könsskillnader och kartlägga dem. Om det visar sig att skillnaden mellan könen försvinner när barn i skolan får (obligatorisk) schackundervisning på lika villkor är det en tydlig indikation på att teorin inte håller.
Förklaringar som bygger på att kvinnors hjärnor fungerar annorlunda och skulle passa sämre för schack än männens förklarar inte varför män som spelar dåligt ändå spelar, man måste förklara varför det skiljer sig i fråga om viljan att spela, inte spekulera om eventuella systematiska skillnader i förutsättningarna att spela bra. (Det är i och för sig ett intressant område eftersom eventuella resultat kan överföras till en rad andra aktiviteter).
Från teorin kan man allmänt förutse att alla individuella spel med tydliga kampinslag kommer att visa samma mönster. Testa alltså att ta ett spel från utlandet eller uppfinn ett och testa att lära ut det i en skolklass. Enligt teorin förväntas det inte föreligga någon könsskillnad under inlärningsfasen (utöver vad som är typisk för gruppen i övriga skolämnen) men när barnen börjar spela mot varandra utvecklas mönstret att fler flickor än pojkar väljer bort spelet. De pojkar som fortsätter är i genomsnitt något bättre än de flickor som fortsätter p.g.a. att en större andel av de flickor som lägger av gör det fast det går bra, medan pojkarna styrs mer av resultaten. Om vi på motsvarande sätt inför en aktivitet utan kampmoment men med någon motsvarande form av objektiv bedömning så väntar jag mig att det för både pojkar och flickor blir ett tydligt samband mellan framgång och viljan att fortsätta, därmed väntar jag mig inte att pojkar skall bli bättre än flickor bara för att grupperna minskar.
Anders Petterssons skriver ”Det kan också finnas en kulturell-förklaring”. Jaha, och än sen då? Alla förklaringar av mänskligt beteende är kulturella förklaringar, frågan är om de är förankrade i underliggande orsaker eller om de i brist på sådana tillskrivs en slumpartad uppkomst och en genom återkopplingar förstärkt tradition. (Låter det krångligt så tänk på exemplet att kiltar uppfattas som typisk manlig klädsel i Skottland medan kjolar i Sverige är typiskt kvinnliga attribut).
”För många är schack nämligen inte bara logiskt och konkret, utan kan t.ex. beskrivas som ett energisystem, där energin rör sig över brädet och på så sätt ger insikt om hur och var man ska spela, känsla kan man jämföra det med.” Hur sa?! (Kanske det ligger något i [schack] = [geometriskt språk] trots allt).
21 maj 2010 klockan 17:48
Tack Tomas för den väldigt utförliga och beskrivande redogörelsen för ditt resonemang! Jag håller på till mesta dels med i den evolutionära förklaring du lägger fram. Jag har kollat statistik över olika idrotter, http://www.dn.se/sport/tjejer-far-mindre-del-av-kakan-1.865589, bifogat till den artikeln kan man hitta lite statisk, och det visar precis som du skriver att det finns fritidsaktiviteter som lider av samma skeva könsfördelning som schack, t.ex. ishockey och am. fotboll 94 % män och det är också exempel på typiska ”kamp”-sporter, då menar jag inte kampsporter utan jag menar sporter där man utkämpar en direkt kamp mot varandra. Den sport där andelen kvinnor är som störst är ridsport, 89 %, följt av konståkning, 83 % och gymnastik, 79 %. Man kan fråga sig varför dessa sporter har en skev fördelning åt andra hållet, och men det kan nog förklaras av det resonemang som lagts fram. Kamp-momentet i dessa sporter är kanske inte på samma nivå som i t.ex. schack. Gemensamt mellan dessa sporter är att man oftast gör sin grej, blir bedömd och sedan gör alla andra sitt och blir också bedömda, sedan så bestäms vinnaren efter den som fått det bästa resultatet. Det är inte samma ”person mot person”-kamp, tror jag, har inte utövat någon av dessa sporter. Men avsaknaden av kamp-moment förklarar väl endast varför det är få män inom dessa sporter och inte varför det är många kvinnor? Tror du att så skulle kunna vara fallet?
Intressant är dock att när jag gör lite mer efterforskningar inom ridsport så verkar det som att andelen män blir större ju närmare elit-nivå man kommer, vilket också skulle kunna vara ett stöd för tanken att män satsar i större utsträckning.
”Alla förklaringar av mänskligt beteende är kulturella förklaringar…” Jag tycker att den förklaring som du lagt inte är direkt kulturell, eller anser du det? Anledningarna till att jag föreslog att man skulle kolla efter en kulturell förklaring, är bl.a. att kvinnor inte har haft samma rättigheter som män under en väldigt lång tid av den långa tradition schack har. I grund och botten kan man se det som att de kulturella förklaringarna härstammar från biologiska och evolutionära förklaringar, därför att man ser den kulturella situationen som en kausal verkan från den evolution som pågått. Man kan också se det som att kulturer precis som levande organismer utsätts för ett naturligt urval, och de kulturer som anpassar sig till miljön överlever och sprids.
Sedan ska man också vara försiktigt med evolutionära förklaringar när det gäller just människans beteende, till skillnad från andra djur, märk att människor är djur och att jag inte hävdar någonting annat. Anledningen till att man ska vara försiktig är att människan avviker på en väldigt central punkt jämfört med andra djur, nämligen att man inte verkar maximerar sina geners överlevnad och reproduktion, ett mönster som uppkommit efter den demografiska transitionen. Till skillnad från andra djur så lever inte människor på svältgränsen, alltså att om vi har ett överskott på mat så reproducerar vi oss inte i sådan utsträckning att vi återgår till svältgränsen.
”Hur sa?! (Kanske det ligger något i [schack] = [geometriskt språk] trots allt).” Du får utveckla lite för jag förstår inte riktigt vad du menar. Sedan känner jag inte till det här med [schack] = [geometriskt språk] utveckla gärna det också.
Återigen tack för den fina förklaringen, även om det kanske inte är en teori ännu. = )
21 maj 2010 klockan 18:40
Onni Aikio!
Ursäkta jag såg inte din kommentar först så jag får svara på den nu.
Jag måste ärligt säga att jag inte förstår var du vill säga. När du skriver: ”Att spela handlar om att uppleva dessa lagar ”Energisystem” som Nstiftelsen har kommit på…” vad syftar du på med ”Nstiftelsen”? Och vad menar du när du likställer tanken med att se pjäsernas rörelser på brädet som ett energiflöde och energisystem, istället för rent logiskt och matematiskt, med schakets regler eller lagar som du uttrycker det? Jag håller med om att det är skillnad på att spela och tävla i schack, men inte att man måste se schack som ett matematiskt spel bara för att man tävlar, viktigt skillnad, man kan få pjäserna att jobba tillsammans genom att studera energiflödet på brädet.
”Kanske är det fantasin (könskillnader) som ställer till det att det inte finns så många ”pinglor” som tävlar med manliga stormästare.”
Menar du att kvinnor har sämre fantasi än män? Eller menar du matematisk-förmåga, som när du skriver: ”matematik=fantasi”? Vilket för övrigt verkar vara en för mig främmande tanke att matematik och fantasi skulle vara samma sak.
21 maj 2010 klockan 19:05
Sport är inte bara kamp, det finns andra orsaker att delta så läget är svårt att bedöma utom för de mest renodlade typerna av kamp- respektive bedömningssport. Beslutet att delta eller inte delta i en fritidsaktivitet fattas nästan alltid med viss hänsyn till omgivningens reaktioner. Därmed blir i stort sett alla sådana beslut (som inte entydigt dikteras av fysiska behov) delar av en socialt konstruerad mall för individens beteende, en i hög grad kulturell förklaring. Vi reagerar inte direkt på de signaler vi får från detet utan styrs av flera lager hämningar osv. De flesta människor styrs i väldigt hög grad av omgivningen och den evolutionära delen styr indirekt genom att individernas drifter styr handlingar som i ett socialt sammanhang utvecklas till kollektiva beteenden och värderingar som därefter påverkar individerna osv i en evig spiral.
Kopplingen mellan fortplantning och sexdrift är delvis satt ur spel i vår kultur, annars skulle vi förmodligen ha ännu större problem med överbefolkning och knappa resurser.
När du beskriver schack som ”ett energisystem, där energin rör sig över brädet och på så sätt ger insikt om hur och var man ska spela” anser jag att du hamnar i totalt flum och jag ville bara poängtera likheten med Onni Aikios käpphäst, jag vill absolut inte utveckla den saken närmare.
24 maj 2010 klockan 18:37
…kanske… om man ska ha byxorna på finns för män inte något roligare än schack …
kvinnor däremot…