När utmanarmatchen mellan Veselin Topalov och Gata Kamsky skulle börja spelas för ett par veckor sedan kom det upp ett kryptiskt meddelande under brädet, som skulle visa partiet. Där stod att det var förbjudet för andra än ”Playchess” att återge dragen eller visa direktsändningen under spelets gång. Det var ingen som brydde sig om detta men arrangören skickade skarpa varningar till sajter som ändå gjorde det och de tog förvånande nog notis till detta. Det skall bli intressant att följa debatten som så smått har blossat upp.
Har man ensamrätt till ett drag? Vem har ensamrätt till ett drag i en öppning, som upptäcktes för 30 år sedan? Ja, frågorna är många…
Stephen S. Power alerts us to an ongoing debate in the chess world over the question of whether or not you can copyright a chess move. Specifically, the current debate arises from a demand by the Bulgarian Chess Federation that certain websites stop ”live broadcasting” a chess match, saying that it violates copyright law. I’m certainly not familiar enough with Bulgarian copyright law to know if it actually could be interpreted in such a ridiculous manner, but in the US, at least, lawsuits have clearly stated that reporting on the facts and data from a sporting event is perfectly legal under copyright law. Most of the article focuses on the philosophical questions concerning whether or not a chess move can be ”owned,” but it’s hard to think about the issue in any terms and come up with a good explanation for how such a move could be covered by copyright law. If you take that to the extreme, it would mean that you simply couldn’t play chess. Whoever played the first few games would ”own” most of the opening moves and everyone else would be out of luck. I imagine that the copyright supporters might insist that this would only force other players to use new moves, thereby increasing their creative output. Yes… I’m being sarcastic here, but it does highlight just how silly it is to even think about the idea of copyrighting chess moves, or even a collection of chess moves in terms of ”broadcasting” a match.
Artikeln på ”techdirt”
Laddar ...
11 mars 2009 klockan 01:39
Intressanta frågor – det handlar väl inte om copyright till dragen utan rättigheter till sändningen. Emellertid borde man jämställa återgivande av dragen med t.ex. återgivande av målprotokoll i basket. Även om någon har rättigheter för att sända en basketmatch kan man väl inte förbjuda dem som löpande rapporterar poängställningen.
11 mars 2009 klockan 11:52
Det är synd att ett schackparti inte kan betraktas som ett stycke musik att avnjutas. Musiker har naturligtvis inte copyright på enskilda noter. Men när de gjort en bra låt så får de sk ”stimpengar” varje gång låten spelas upp.
På samma sätt borde det vara med schackpartier. Enskilda drag precis som enskilda noter går inte att få copyright på. Men ett helgjutet vackert schackparti borde belönas med en slant varje gång någon publicerar partiet. Det skulle ge välbehövlig ekonomisk förstärkning till schackproffs. Båda spelarna borde dela på pengarna.
11 mars 2009 klockan 13:17
Ett roligt förslag, Mikael, men jag tror inte att den ekonomiska förstärkningen skulle bli nämnvärd …
11 mars 2009 klockan 14:49
Problemet är att om de större sajterna kopierar sändningen så får arrangören problem med finansieringen. Tycker det är självklart att man inte ska få kopiera en direktsändning rakt av. Ska sägas att jag tycker detta skiljer sig nämnvärt från exempelvis fildelning.
11 mars 2009 klockan 16:46
Instämmer till fullo med Jacob. Jämför detta med att visa börskurser i realtid (dyrt) eller fördröjning (billigare).
Men ”piratöverföringen” fortgår tills någon av köparna (i detta fall en online site) eller säljare (arrangören) stämmer den som vidarepublicerar informationen. Nu finns det ju något mera pengar/jurister i bankvärlden…
Det har inget med att i efterhand äga partier och få royalties så fort någon refererar till det (eller upprepar dragen i ett nytt parti).
11 mars 2009 klockan 19:46
I teorin hade man kunnat lösa de flesta ”teknikaliteter”. Stora drakar som Chessbase tjänar rätt bra på att sälja sina databasprogram fulladdade med partier. Det vore möjligt att t ex bara ge royalty till det första spelade partiet. Identiska senare spelade partier får noll och intet.
Sen kunde man ha en tidsgräns på exvis två år för royalties. Med det menar jag att efter två år är det fritt fram att publicera partier utan att ge ersättning. En annan idé vore att en av spelarna i partier (som ger royalty) måste vara IM eller GM. Det är ju trots allt titelinnehavare som satsat mest av tid och pengar för att bli bra.
Jag kommer inte ihåg vilka regler som gäller ”musikaliska upphovsmän”. Men jag tror att det är 50 år innan det är ”fritt fram”. Igor Stravinsky däremot fick alls ingen ersättning när hans verk uppfördes eller gavs ut på skivor i väst. Orsak-dåvarande Sovjetunionen var inte med i de organisationer som bevakade upphovsmännens (eller kvinnornas;-) rättigheter.
Redan idag finns det sajter som erbjuder prenumeration på ”färska partier”. Spelarna som gjort grovjobbet får inget.
Schackdatabaser säljs kanske i 10 000 – 100 000 exemplar. Om så vore fallet och stormästare Sett Matt får med 50 partier ifrån de senaste två åren och 50 öre per publicerat parti, så blir det (vid 100 000 sålda databaser) 50 000kr!
Säljer exvis Chessbase den här databasen för 1000 kr styck så får de (vid 100 000 sålda databaser) 100 miljoner kronor! Så utrymme finns att ”dela kakan” med de som spelat partierna, åtminstone i närtid. OK, jag har tagit siffror ”ifrån luften” bara för att ge exempel. Men omöjligt är det absolut inte att konstruera något som ger spelarna lite ersättning.
Se på Itunes! De har hittat formeln som både ger upphovsmän och artister ersättning. Länge ryckte folk på axlarna och menade på att det var omöjligt att ta betalt för musik via nätet när det gick att ladda ner samma låtar via piratsajter. De hade gruvligt fel!
12 mars 2009 klockan 09:37
Det här är bra exempel på hur absurda rättighets- och upphovssfrågor kan bli.
Det är fullt logiskt men vansinnigt att man inte kommer att ha rätt att spela vissa drag eftersom någon annan har haft en stab som kommit fram till iden till en variant.
Vem äger dragen, vem äger protokollet, vem äger rättigheterna till utsändningarna, återutsändningarna? Tävlingsarrangören? Spelarna? FIDE äger vad jag vet rättigheterna idag.
Löfbergs Lila ville skydda sin lila färg så att ingen annan hade rätt att använda den. Avlogs. Mercedes har fått sitt ljud när man stänger dörren skyddat, men ville också ha ensamrätt till att använda en bokstav på sina bilar. Mänskliga genkombinationer ägs i dag av företag.
Hade Fosbury flop kommit idag hade den alldeles säkert skyddats.
Varför ska en GM med en välbetald stab plocka fram bra varianter som kostar mycket pengar få sitt intellektuella kapital stulet och använt av vilken spelare som helst? Frågan är om jag borde stämma Kasparov som spelade mitt nya drag året efter det blev publicerat på Megabase? Sant. Det är knappast någon skillnad mellan ett musikaliskt verk, litterärt verk ellr ett schackparti rent juridiskt.
Så frågan som Webmastern väckte är helt relevant.
12 mars 2009 klockan 10:37
Ni verkar ju inte vilja läsa
Det är inte dragen i sig som de vill skydda, utan liverapporteringen.Självklart får man själv spela upprepa samma drag i söndagens allsvenska rond utan att bli krävd på pengar.
Ännu en parallell: TV3 ”snodde” hockey-VM från SVT i början av 90-talet, när de betalade högst till arrangören/internationella hockeyförbundet. SVT fick dock (för en slant) visa matcherna med en halvtimmes fördröjning.
12 mars 2009 klockan 10:58
Per Steneskog har naturligtvis helt rätt i sitt påpekande. Det var ju enbart en fråga om direktsändningsrättigheterna.
Mikael J: Med tanke på att ChessBases databaser i dag innehåller alla partier från i princip alla öppna turneringar som spelats på 2000-talet skulle det ge en slant till många av oss som brukar skriva inlägg här. Det går naturligtvis inte att lägga sådana immaterialrättsliga aspekter på schacket, det är för mycket av en sport och inte tillräckligt mycket konst för det. Det vore ungefär som att brassen Roberto Carlson skulle begära royalties för sina bananskruvade frisparkar.
Det är först när man gör något med partierna och publicerar dem med analyser och kommentarer (ChessBases öppnings-dvd:er t.ex eller schacktidskrifter och schackböcker), men då är det inte spelarna som får betalt (såvida de inte uppmanats att analysera sina partier för publikation) utan utgivaren och författaren. Spelarna har ju redan fått honorar i form av start- eller prispengar och liknande.
Vad beträffar Igor Stravinskij och hans uteblivna royalties så gick det på andra hållet också: verk av utländska artister/förftare o.s.v. fick inga royalties när de uppfördes eller publicerades i Sovjetunionen.
12 mars 2009 klockan 12:06
Per
Powers debattartikel och Webmasterns fråga gällde mer ”Stephen S. Power alerts us to an ongoing debate in the chess world over the question of whether or not you can copyright a chess move”. Den frågan är väsentligt mer komplext än rättigheten att äga en match under en direktsändning.
Ola
Jag förstår inte resonemanget.
Varför är inte ett schackparti eller en schackstudie konst?
Är Larz Kristerz vidriga mord på Prince fantastiska låt Purple Rain konst?
Självklart uppfyller ett schackparti eller en studie alla krav för att falla under immateriell lagstiftning.
Som jag ser det är det att jämstäla med musik/mp3 och böcker/talböcker/pdf.
Du skriver även att spelarna redan har fått betalt. Av de 4.3 miljoner partier som finns i Megabase 09 så har säkert över 99% betalat själva för att få delta i turneringar och spela sina partier. Eller hur menar du?
12 mars 2009 klockan 13:35
Thomas S: Schackpartier är inte mer konst än enskilda fotbollsmatcher eller spelsystemet 4-4-2 är konst. Schack har för stora drag av tävlingsidrott (till skillnad från just konst och musik – där tävlingar faktiskt är rena skämtet, det är ju bara en fråga om tycke och smak) för att kunna räknas som konst. D.v.s. om jag följer i fotspåren på stora spelare som Kasparov, Anand, Carlsen o.s.v. så bryter jag inte mot någon som helst upphovsrätt. Det är ju närmast att jämföra med avsparken i fotboll eller att man sätter ena foten framför den andra i löptävlingar. Jag kan ju själv hitta de här dragen vid brädet (liksom andra spelare kan komma på kroppsfinten eller bananskruven oberoende av Johan Cruyff eller valfri brasiliansk fotbollsspelare). Det går inte att bevisa att jag inte själv har hittat dragen vid brädet eller att Kasparov var först. Det kan ju ha spelats i blixt eller på internet eller vad som helst.
I nästan alla turneringar är partiprotokollet turneringsarrangörens egendom, inte spelarnas (de får kopian) oavsett om de är inbjudna eller själva har betalat startavgiften. Om turneringsarrangören sedan väljer att ge eller sälja dem till ChessBase så har arrangören, inte spelarna, frånhänt sig upphovsrätten till ChessBase, den besitter inte spelarna (precis som fotbollsspelare inte äger rätten till tv-bilderna eller tidningsreferaten från matcherna). Att tala om upphovsrätt för enskilda schackdrag eller partier är ungefär lika bisarrt som att man kan registrera vanliga ord och uttryck som varumärken (vilket tyvärr har hänt i samband med datorernas segertåg över världen). Tidigare var man tvungen att uppfinna produktnamnet för att kunna registrera det som varumärke (därav masonit, plywood o.s.v.), man kunde inte bara ta vanliga ord och skydda dem (därav Apple Records och Apple Computers som verkade inom två olika fält, men nu strider eftersom de verkar inom samma, musik).
Däremot är det en viss skillnad vad beträffar studiekomposition, men även där handlar det om publiceringen i böcker och tidskrifter. Det är i princip det enda bevis som finns för att man är upphovsman.
Lars Kristerz mord på Prince fantastiska (nåja … texten är minst sagt enahanda!) Purple Rain är också konst, men där kan man relativt enkelt bevisa upphovsmannen. I många fall betalar coverartisten en viss summa till originalartisten (Madonna gjorde ju det till Abba exempelvis) och deras tolkning av verket blir då upphovsrättsskyddat när de släpper en inspelning av det.
Upphovsrätten kommer inte in förrän man gör något av materialet utöver själva rörelserna vid brädet, på planen, på instrumenten o.s.v. och publicerar det i en eller annan konkret form (även ljudfiler är konkreta på sitt sätt).
Därmed inte sagt att schackpartier besitter en viss konstnärlig skönhet (i fråga om hur kombinationer hänger ihop, vacker vinstföring i slutspel o.s.v.), men det gjorde även Peles, Maradonas och Zinedine Zidanes spel på fotbollsplanen, men det är en helt annan sak.
12 mars 2009 klockan 13:53
Det verkar som inläggen läses lite väl snabbt!
Ola! Jag föreslog en tidsgräns på TVÅ ÅR, sen är det GRATIS att publicera partier i mitt förslag. Så det är ”färska partier” max två år gamla med MINST en titelinnehavare inblandad som (i mitt exempel) skulle ge en liten ersättning.
(Ursäkta versalerna, jag vet det är lite ”ofint” men jag ville vara tydlig.)
Sen förstår jag inte hur Thomas S fått för sig att man inte får spela samma variant, ja t o m hela partiet om någon har fått ersättning (royalty) för samma parti tidigare. Det menar jag att man kan!
Jag ska försöka vara tydlig nu, men snälla, läs hela inlägget!
*Tidskrifter och schackdatabaser samt internetsajter som publicerar schackpartier från de två senaste åren får betala en liten ersättning till de bägge inblandade spelarna. Ett krav är dock att en av spelarna är titelinnehavare (IM, eller GM)
*Dragen och partet kan givetvis spelas på nytt av andra spelare vid andra tävlingar runt om i världen (det händer ibland vid kända remivarianter). Men det är enbart det först spelade partiet som berättigar till ersättning i mitt förslag.
Hade någon typ av royalty vid publicering av partier införts så hade naturligtvis ett visst urval börjat ske. Man måste ju inte publicera alla partier av alla titelinnehavare…
Själv tycker jag att schack kan vara ”artisteri” ja rentav stor konst i sina bästa stunder!
Carlsen vitparti emot Radjabov var på väg att bli ”stor konst” (för mig åtminstone) när han djärvt offrade inte bara en bonde utan två! Därefter höll han på att ”blåsa Radjabov av brädet”
Men schack är också en koncentrations-sport. När Carlsen för ett ögonblick ”blinkade till” så missade han Kf1! med enkel vinst.
12 mars 2009 klockan 15:10
MJ: Angående konst, ja, men då talar vi om skönhetsvärdet, vilket själva uttrycket ”artisteri” tydligt illustrerar och i detta avseende håller jag som sagt med dig (se ovanstående inlägg). Men att därifrån gå till att säga att schack är konst tycker jag är att gå till överdrift. Enligt min mening ligger det minsta lika nära vetenskap (med tanke på det forskningsarbete som bedrivs). Själv betraktar jag det dock som ett spel (alternativt en sport) med stort skönhetsvärde.
Håller dock inte alls med om ditt royaltyresonemang, varken tidsavgränsning eller förbehållet att det ska vara minst en titelhållare (eftersom jag inte anser att man ska få royalties för schackpartier).
12 mars 2009 klockan 15:35
Ola
Jag har mycket väl förstått vad du menade.
Men jag anser att schack har mer kopplingar till musik, konst och litteratur än ex en fotbollsmatch.
Den har skapats av två spelares intellekt, i vissa fall har det skapats redan hemma innan partiet, den kan massdistribueras snabbt, den kan avnjutas av spelare över hela världen, den kan editeras med Fritz. Fildelning.
Den har således väsentligt mer koppling till en musikMp3 eller en bok än en person som sparkar på en läderboll.
Studiekomposition är ett ännu tydligare exempel. Jag kan faktiskt inte se någon skillnad alls mellan ett musikstycke eller ett parti/ en studie varken prestationsmässigt eller juridiskt. Det enda som skiljer som jag ser det är tävlingsmomentet.
Så för mig är det självklart att schackpartier mer än väl skulle kvalificera sig för skydd och royalities. Att det sen inte görs är en annan sak.
Jag tycker givetvis absolut definitivt inte att man ska kunna skydda specifika drag, eller för den delen något som utspelar sig på ett bräde. Det vore helt horribelt. Det ska vara fritt.
Men det är många sjuka saker som rör rättighetsfrågor just nu.
Upphovsrätten tillkommer om jag kan min lagbok rätt vid själva skapandet. Vad gäller själva frågan om upphovsmannen så finns det även här naturliga kopplingar till kompositör och författare. Här ligger schacken ännu bättre till, det finns tillgång till databaser som är sökbara på enklare sätt än musik.
Grundfrågan är synnerligen intressant. Förhoppningsvis så får vi aldrig veta svaret på den!
12 mars 2009 klockan 16:58
Thomas S: Håller med om att ämnet är mycket intressant (och tyvärr har man ett jobb att sköta
).
Som du resonerar kan man resonera om all tävlingsidrott – spatial förmåga, muskelrörelser, allting utgår från hjärnan och mer eller mindre medvetna ”drag” och allt skapas i samspel med med- och motspelare. Förberedelserna (inklusive mental träning) torde ju vara minst lika omfattande inom andra idrotter. Därför är det för mig fullkomligt självklart att vi schackspelare inte ska ha royalties för våra egna partier – i grunden är ett schackparti samma sak som en fotbollsmatch, pingis, tennis, biljard o.s.v.
I strikt mening finns det ingen originalitet i ett enskilt schackparti (även om man talar om originella ställningar, mattbilder, spelstilar o.s.v.) eftersom spelet trots allt försiggår, precis som all annan tävlingsidrott, inom vissa ytterst stränga ramar och alltid kan återskapas mer eller mindre helt och hållet av andra spelare, utan att de nödvändigtvis känner till någon förlaga. Det går alltså inte att i egentlig mening säga att man kopierar någon bara för att man spelar samma drag (till skillnad från covers inom musiken eller reproduktioner av tavlor).
Slutligen tror jag faktiskt att partiroyalties skulle vara fullkomligt förödande för schackets publicistiska verksamhet – tidskrifter som arbetar med en begränsad budget skulle antagligen inte ha råd att publicera partier, problem och studier och därmed förlora mycket av sitt värde för prenumeranterna, författare skulle ha allt för mycket att vinna på att hävda att öppningsböckerna är baserade helt på egna analyser och partisamlingar skulle antagligen lysa med sin frånvaro (utöver rena självbiografier).
12 mars 2009 klockan 18:11
Själva grundfrågan handlade väl om det var otillåtet för en aktör att sända vidare en direktsändning av ett schackparti. Jag förstår anledningen till varför turneringsarrangören skulle vilja begränsa detta i vissa fall men jag förstår inte hur de skall kunna förhindra det. Om jag har rätt i min misstanke att det är inte går att begränsa detta genom att hänvisa till lagöverträdelser så tycker jag inte heller att det är etiskt felaktigt att sända dragen vidare. Emil Hermanssons inlägg stämmer med mina egna åsikter.
12 mars 2009 klockan 18:24
Jag tycker det ska vara som det är idag. Allt annat känns absurt.
Direktsändning av tredje parti form av ljud och bild bör vara skyddat men inte dragen. Håller med Emil i hans inlägg.
12 mars 2009 klockan 21:09
Ola
Jag tror inte vi kommer vidare.
Jag tycker inte alls din koppling till ex fotboll är relevant. Musik, litteratur schack är i huvudsak intellektuell kreativ produktion idrotter är det inte. Det finns väsentligt mindre orginalitet i en Beckdeckare på TV eller tidigare nämnda Larz Kristerz musik än ett schackparti. Synd att du inte kommenterar mina åsikter.
Om jag nu som organisatör knyter an ett antal sponsorer och lägger ner en miljon Euro i prispengar så är det självklart att jag vill ha kontroll över det mesta. Det tror jag de flesta är överens om. Frågan är bara hur stor kontrol är rimligt? Är det som i senaste fallet att organisatörerna bjuder på en gratis utsändning. De sätter regeln att ingen annan får vidareutsända. Chessbase bryter mot det och sänder på sin egna Playchess. Playchess är en betalsite.
I det här fallet är det smaklöst. Chessbase tar något gratis utsänt och sänder ut mot betalning.
För övrigt var Topalov-Kamsky matchen det bästa jag sett. Förutom att det var en lysande kampmatch. Dragen kom blixtsnabbt. Videon var av mycket hög kvalitet. Ljudet, jag hörde åskådare hosta! Föredömligt.
13 mars 2009 klockan 12:00
Thomas S: Nej, jag tror inte heller vi kommer vidare, men låt mig bara understryka att vi inte använder ordet ”originalitet” på samma sätt. Dessutom ser vi schacket på olika sätt – du som en i huvudsak konstnärlig verksamhet med tävlingsinslag, jag som ett tävlingsspel med stora skönhetsvärden (därav följer att du helt underkänner jämförelser med andra tävlingsidrotter medan jag betraktar dem som högst relevanta och att jag underkänner din koppling till konst och musik).
Vad beträffar vår åsikt om Larz Kristerz slakt av Purple Rain o.s.v. så är den faktiskt fullkomligt irrelevant i royaltyfrågan – Larz Kristerz har gjort en tolkning av ett musikstycke och fått den utgiven – därmed har de skapat ett original (oavsett hur mycket deras tolkning brister i originalitet) och därmed har de rätt till stimpengar varje gång den spelas (det är alls inte omöjligt att de också betalar lite till Prince). Varken du eller jag tycker om den, men det finns garanterat hundratusentals människor som gör det. Skillnaden mot ett schackparti är att du och jag och alla i teorin faktiskt är förmögna att åstadkomma ett parti identiskt med vad t.ex. Anand har presterat UTAN att ha sett förlagan (LK kan inte hävda något annat än att de har gjort en konstnärlig tolkning av Purple Rain, men det utgör i sig ett nytt original). Följaktligen kan man inte hävda originalitet i samma mening i schack som man kan på musikens eller konstens område eftersom eftersom vissa drag i varje enskild ställning i ett schackparti är demonstrerbart starkare respektive svagare än andra (inom konst, litteratur och musik kan man inte hävda detta eftersom det enbart är en fråga om tycke och smak). Detta ökar sannolikheten för att man kopierar varandra omedvetet. Detta utgör ett inte försumbart problem inte minst på studiekonstens område.
Vad beträffar sändningsrätten i VM-semin är det mycket fult av ChessBase att göra så. Och jag håller med om att den var stor underhållning.
13 mars 2009 klockan 19:46
Ola
Jag har uppenarbligen varit otydlig. För mig är schack en kamp och en tävling. Där finns den enda liknelsen med ex fotboll. Många anser att det är konst och även det är fullt relevant. Skillnaden mellan exempelvis fotboll är att fotboll måste ses och det blir senare ett resultat av själva matchen. Liknelsen mellan musik är betydligt större. Ta ex Anand-Kramnikmatchen där Anand fullständigt skåpade ut Kramnik i hemmaförberedelser.
Din koppling till svagare och starkare drag i en viss ställning ger mer stöd för min åsikt. Det är ointressant rörande kvaliten på dragen. Precis som om musik och litteratur är kvaliten ointressant för upphovsrätt. Originalitet är inte ett krav.
Det slog mig slutligen att du till viss del har rätt med fotboll. Det krävs för vilken sport som helst, för musik, litteratur etc rättigheter att återutsända. Det kostar pengar. Frågan är om inte schack är unikt på detta område. Vilken annan produkt kan vem som helst ta kommentera, editera trycka upp, distribuera och ta betalt för?
Megabase är ett bra exempel. De fullständigt vidriga böckerna som trycks upp med Chessbaseträd och inget annat. Finns de kavr förresten?
13 mars 2009 klockan 23:57
Thomas S: Du får gärna utveckla hur kvaliteten på dragen ger mer stöd för din åsikt. Jag kan överhuvudtaget inte se varför så skulle vara fallet.
14 mars 2009 klockan 08:25
Ola
Det var en kommentar till ditt inlägg om svaga respektive bra drag. Kvaliten på draget i sig är ointressant på precis samma sät som en musikstyckes kvalitet är ointressant för upphovsrätten.
Om vi går på din koppling till idrott. I vilken idrott som helst så äger någon rättigheterna till sändningarna i åratal efteråt någon betalar alltid för att återse ex en fotbollsmatch från 60-talet. Själva ”protokollet”, i det här fallet 90 min är skyddat. Varför är inte det tillämpligt för schack?
Om vi går på min kopling till musik. Så har det mycket koppling till intellektuellt skapande arbete och borde därför kunna skyddas. Att det är ett tävlings, kampmoment borde rent juridiskt sakna betydelse.
Om vi tar en TV-serie så får alla inblandade betalning på nytt varje gång det sänds igen, TROTS att de fåt betalt en gång tidigare.
På rak arm så är schack nog det enda jag kan komma på där själva hemarbetet med en välbetald stab fritt kan kopieras, där personers kreativa verk fritt kan massdistribueras och till och med säljas vidare helt utan att upphovsmännen får ett öre.
14 mars 2009 klockan 12:40
Omröstningen om vad man kan tänkas betala för att se ett parti ”live” innehåller två kolumner som för mig verkar tämligen lika!
* De som betalar ”ingenting” har en kolumn.
* De som betalar ”absolut ingenting” har en annan kolumn.
Noll kronor är väl alltid noll kronor, eller är ”absolut noll” något mindre?
Om så är fallet vill jag ”absolut” betala 20kr. Det blir väl lite billigare än 20kr !?
Skämt och sido, en kommenterad efterhandssändning (TV via datorn) med klipp från tidsnöd och avgörande ögonblick i stil med Sportspegeln vore kanske att föredra!? Då kunde man på en halvtimme få sig dramatiken till livs istället för att följa schacket ”live” 4-6 timmar.