Aug 01
Vi stänger nu omröstningen vad SM-deltagarna generellt tyckte om SM-arrangemangen i Stockholm 2017. Det var sammanlagt 59 röstande varav 22 röstande eller 37% svarade ja och tyckte det motsvarade deras förväntningar. 30 röstande eller 51% svarade nej och tyckte inte det motsvarande deras förväntningar. 7 röstande eller 12% svarade nja vilket motsvarar att de delvis var nöjda. Den nya omröstningen i högerspalten kommer att ta upp frågan om det finns ett behov och efterfrågan av en svensk översättning av Richard Réti's båda klassiker Modern Ideas in Chess och Masters of the Chess Board. Om du själv bedömer att du skulle köpa en sådan bok klickar du ja, om inte klickar du nej, och om du inte vet klickar du vet ej.










Läs de 7 kommentarerna till “Ny omröstning i högerspalten”

  1. E säger:

    En reflektion kring undersökningen: att sju röstande eller 12 procent svarade ”Nja” är inte nödvändigtvis detsamma som att de ”delvis var nöjda”. Jag tycker t.ex. att arrangemanget motsvarade mina (lågt ställda) förväntningar (och skulle således svara ”Ja” på enkäten), men det betyder inte att jag är nöjd med arrangemanget, dvs. att jag tycker att arrangemanget var bra.

  2. Thomas Engqvist säger:

    Tack för din utförliga förklaring vad ”Nja” betyder ur ditt perspektiv. Även de övriga svarsalternativen är i hög grad subjektiva eftersom de står i relation till vilka låga eller höga förväntningar man hade. Det är av just denna anledning en sådan här enkät aldrig kan betraktas som vetenskaplig.

  3. Lilla spöket Laban säger:

    Jo, jag skulle köpa dessa böcker. Men kanske inte på det sätt du tror utan genom att vid rätt läge komma över böckerna på loppisrea, tradera och blocket. Jag skulle dock läsa dem via bibliotek som köper in pappersböcker eller varför inte låna hem dem i digitalt format från biblioteket om det alternativet finns. Sen lär jag erkänna att det idag finns något som heter ladda från nätet även om det är lite svårare att finna om de är skrivna på inrikiska.

  4. En undran säger:

    Modern Ideas in Chess har jag läst. Men det finns så mycket bättre böcker än den, tycker jag.

    Jag vill få ut mer av böcker idag. Jag tackar för att de gamla mästarna lade grunden till det som andra senare har skrivit om och utvecklat, givit oss mer information om.

    Av de gamla böckerna som kommit ut i nytryck gillar jag bäst Questions of Modern Chess Theory av Isaac Lipnitsky.

    Men vill man ge ut en gammal bok, även om det finns nyare böcker som ger läsarna mer utveckling i spelstyrka, så får man självfallet göra det.

  5. Thomas Engqvist säger:

    Tack för dina synpunkter! Faktum är att en översättning av Modern Ideas in Chess kanske är onödig då den översattes redan 1923 med titeln Nya idéer i schackspel. Detta är kanske inte så konstigt eftersom Réti hade vunnit en superstark turnering i Göteborg 1920 och var i ropet både som spelare och författare. Den finns tillgänglig på tre bibliotek i Sverige. Detta hade jag ingen koll på när jag tog initiativ till denna omröstning. Omröstningen borde istället ha handlat om huruvida det finns intresse av en nyöversättning av denna klassiker. För närvarande verkar de flesta inte vara intresserade av att läsa Rétis båda alster på vårt inhemska språk och detta indikerar nog inget mer än att det engelska språket, på gott och ont, har nästlat sig in i vår kultur snarare än att böckerna i sig inte skulle vara läsvärda. Enligt min mening hör böckerna av Réti tillsammans med Nimzowitschs klassiker och Euwes och Pachmans mittspelsböcker till de riktigt stora klassikerna (= tidlösa böcker som hör till de så kallade måste-böckerna). Det skulle därför vara intressant att veta vilka böcker du kan få ut mer av som du uttrycker det. Storheten i de klassiska verken är att de är skrivna av stora pedagoger, här räknas ju även Znosko-Borovsky, och med det menas att det i princip räcker med en genomspelning av partierna och en genomläsning av kommentarerna för att tillgodogöra sig en djupare förståelse och därmed en högre spelstyrka. I modern tid är det böckerna av Dvoretskij som håller högst klass men då måste man betänka att dessa böcker måste man kämpa med för att tillgodogöra sig som det är tänkt och i princip är de utarbetade för spelare med minst FM-styrka (Elo 2300) eller mer. De böcker jag kan tänka mig i modern tid att rubricera som klassiker är Shereshevskijs Endgame strategy och Gelfands Decision making in Chess. Den boken du nämner av Lipnitsky är givetvis också en klassiker och fler finns det på det ryska språket. Exempelvis finns det en mycket kvalitativ bok om Rubinstein, som ännu inte översatts till engelska. Det finns också ett gäng böcker av Romanovskij som ännu inte översatts. Det vi hittills har sett av honom i engelsk språkdräkt är bara toppen av isberget.

  6. Markus säger:

    Retis bok Nya idéer i schackspel översättningen från 1923.

    På vilka bibliotek kan den lånas?
    Vem översatte och när dog den killen?

  7. En undran säger:

    Utan Steinitz, Lasker, Tarrasch, Capablanca, Aljechin, Nimzowitsch, Réti, Pachman m fl hade inte de fantastiska böcker som kom ut senare blivit av i första taget.

    Hade jag läst Pachman om mittspel senast något år efter att den kom ut första gången hade jag säkert höjt den till skyarna mer än jag gör idag. Efter honom har stafettpinnen tagits över av andra, som ger mer för den som har ambitioner att nå eliten.
    Jag vet stormästare som inte heller höjer Nimzowitsch ”Mitt System” till skyarna. En av dem har spelat i kandidatturneringen. Sedan finns det stormästare som talar sig varm om den boken. Jag har läst Nimzowitsch, men föredrar själv annat i slutändan. Med det vill jag inte säga att jag inte rekommenderar någon att läsa honom. Jag har läst honom på engelska, men har sedan en tid även hans bok utgiven på svenska (1997, Spektra).

    Helst vill jag se att onödigt ord, meningar stryks i en ny utgåva för att göra en del gamla böcker mer lättläsliga. Behöver man lägga in ny text för att öka förståelsen, så gör det. Uppdatera analyserna av partier och ställningar också. Originalböckerna finns alltid kvar för den som också vill läsa dem.
    Du har tidigare självt nämnt Euwe. Honom har jag fortfarande kvar att djupstudera. Det handlar bara om att finna tid till det.

    Jag vill slå ett slag för C.J.S. Purdy, exempelvis The Search for Chess Perfection II och C.J.S. Purdy’s Fine Art of Chess Annotation Volume Three.
    En sak som en kritisk schackspelare nämnde (var minns jag inte) är att många böcker genom åren har haft för enkla exempel för att illustrera sina ”sanningar” och råd. Ställningarna har varit för bra för en spelare och alldeles för dåliga för den andre spelaren för att exemplen skulle vara de bästa att använda för att föra fram sina ”sanningar” och råd.
    Nu är ju inte schack någonting som är så där enkelt, så visst måste man anstränga sig för att bli bra. Vill man inte det finns ju andra sysselsättningar. Ingen ska känna sig tvingad att lägga ner det arbete man inte vill.

    Dvoretsky är ingenting för den som inte orkar jobba rejält med sitt schack, Men den som orkar jobba får ut otroligt mycket. Jag tycker därför att även böcker, som somliga tycker bara är till för FM-spelare och uppåt, ska man läsa någon av ändå. Och då inte ge upp efter något enstaka kapitel, utan faktiskt läsa och studera hela boken – oavsett om det tar år. Och då talar vi inte bara om Dvoretsky-böcker. Det finns fler som är mycket bra.

    Den lättsamma avdelningen:
    En väldigt bra bok utan en massa schackdrag med schackkunskaper är Garry Kasparovs ”How Life Imitates Chess”. Förbundskaptenen för USA rekommenderade in en livesändning för många år sedan ”Simple Chess” av Michael Stean. Läs gärna den! Sedan skulle jag vilja se att Steans bok kom ut i nytryck, där tryckfel har rättats till. Av de lättare författarna gillar jag Nigel Davies, och då framför allt hans ”The Rules of Winning Chess” och ”The Power Chess Program”.

    Men så småningom blir det dags för de ”tunga” böckerna om Elo-talet helst ska stiga till de högre höjderna.

    Det finns så många bra schackböcker som har kommit ut efter de gamla mästarnas tid att listan blir väldigt lång. Det kommer säkert att ta 10 år eller längre för den som vill ta sig igenom dem alla. Och då är vi uppe i de berömda 10 000 timmarna.
    Men det räcker med några av dem för att motståndarna plötsligt börjar spela sämre, dvs du har blivit betydligt bättre och de har stått mer eller mindre stilla i sin utveckling.

Lämna en kommentar