Maj 09

E-post-kurs 2017/18 – Förkovra dig i schack på ett år! 

En solid metod att förkovra sig i schack är att lära sig fem ställningar i veckan. Detta ”less-is-more-koncept” utarbetades i slutet av 70-talet i samråd med Robert Danielsson som var min tränare vid några tillfällen när jag var tonåring. Då handlade det om att jag skulle lära mig fem ställningar i veckan från Ludek Pachmans Mittelspielpraxis im Schach och Endspielpraxis im Schach. Nackdelen var att det för en junior kunde vara svårt att hålla disciplinen under 12 månader om man endast träffade sin tränare några gånger per år. Med hjälp av e-posten kan man dock råda bot på detta och samtidigt skapa en utmärkt och pedagogisk struktur.

En prisvärd möjlighet att ta schacklektioner enligt detta koncept är att vara med på en mejllista där de 300 viktigaste ställningarna presenteras under ett år. Genom att assimilera och upprepa dessa ställningar kommer du att öka din spelstyrka avsevärt proportionellt till ditt ratingtal. Om du känner till alla dessa nyckelställningar kommer du att ha stora chanser i praktiskt schack att känna igen tematiken inom öppning (50) mittspel (150) och slutspel (100). Fem ställningar i veckan kommer att skickas ut med lösningen veckan därpå. Om du exempelvis kan ett specifikt bondeslutspel kan det motsvara samma sak som att kunna 50 bondeslutspel men du måste veta vilken nyckelställning det är. Genom att lära dig en viktig idé i en ställning kommer du att kunna applicera denna idé i andra ställningar. Detta är i princip den enda genvägen som finns om man vill förkovra sig snabbt.

Inför varje ställning gör du en ställningsbedömning och försöker hitta det bästa draget eller den bästa fortsättningen Det kan ta 5-30 minuter beroende på din spelstyrka och förtrogenhet med schackidéer. Om du tycker det är för svårt väntar du tills lösningen kommer och spelar då igenom den. En vecka senare, repeterar du ställningen för att se om du kommer ihåg lösningen och den specifika idén att lägga på minnet. Ett litet smakprov hur det kan se ut presenteras här nedan.

”Less is more” är ingen latmansmetod utan bygger på principen att det är bättre att göra för litet än för mycket eftersom risken är större, om man försöker göra för mycket, att inget alls blir gjort. Det är av denna anledning bättre att få kursen serverad i små portioner.

Om du är intresserad av kursen är du med i ett rullande schema. Det vill säga att om du startar nu så kommer kursen att ta dig ett år att genomföra. Det kostar endast blygsamma 500 kr att vara med, vilket alltså inbegriper ett komplett träningsprogram. Sänd ett e-post-meddelande till thomasengqvist@hotmail.com om du vill vara med så sätts du omedelbart upp på en mejllista åtföljt av ett utskick en gång i veckan under ett års tid. Dessa ställningar har du sedan nytta av för resten av ditt schackliga liv.

Här presenteras ett smakprov från det senaste mejl-utskicket som du kan sätta dig in i. I praktiken fungerar mejl-utskicken som så att lösningen alltid kommer en vecka efter för att man själv ska hinna fundera och assimilera ställningen. Schack ska som mat tuggas långsamt och med sinnesnärvaro (mindfulness)!

Monticelli-Capablanca, Barcelona 1929 – Spelöppning/Dubbelfianchetto
Svart vid draget, 1929
[Engqvist]

Monticelli-Capablanca, Barcelona 1929 - Förberedelse av minoritetsangrepp Svart vid draget, 1929 [Engqvist]

Monticelli-Capablanca, Barcelona 1929 – Förberedelse av minoritetsangrepp
Svart vid draget, 1929
[Engqvist]

Den här typen av ställning har uppkommit efter dragföljden  1.d4 Nf6 2.c4 b6 3.g3 Bb7 4.Bg2 c5 5.dxc5 bxc5 6.c4 g6 7.b3 Bg7 8.Bb2 0-0 9.0-0 d6 10.Nc3 och är lättspelad för svart eftersom han förfogar över möjligheten a5-a4. Motsvarigheten för vit, det vill säga e4-e5, är inte alls lika lätt att genomföra. 10…Ne4!! Det är lättare att genomföra a5-a4 efter springaravbytet. Om du har möjlighet studera partiet Karlsson-Engsner, Rilton cup 1989 där Karlsson med de vita pjäserna vann på ett liknande sätt som Capablanca genom att konsekvent spela på den svaga b-bonden. 11.Qc1 Nxc3 12.Bxc3 Bxc3 13.Qxc3 a5! Svarts långsiktiga plan med minoritetsangreppet är att försvaga b3-bonden. 14.Rfd1 Nd7 15.Qe3 Kg7 Svart måste spela aktivt med kungen och inte tillåta vits farliga damutfall till h6. 16.h3 Nf6 17.g4 h6 18.Ne1 Qc7 19.Nd3 Bxg2 20.Kxg2 a4! Svart har uppnått det första steget i sin plan. 21.Nf4 Rfb8 22.f3 axb3 Andra steget att försvaga b-bonden med avbytet har uppnåtts. 23.axb3 Rxa1 24.Rxa1 e5! 25.Nd5 Nxd5 26.cxd5 Rb4! Vit kan inte hålla någon av bönderna på b3 och d5 är och är förlorad. 27.Qd3 Qb7 28.Qa6 Qxd5 29.Qc8 Qb7! 30.Qd8 Qb8 31.Qd7 Rb7 32.Qc6 Rxb3 33.Ra6 Rb2 0-1 Känner man till den här enkla planen har man en stor fördel gentemot den spelaren som är obekant med förfaringssättet.

Det finns ytterligare 299 nyckelställningar att känna till så varför inte slå till och bredda dina schackkunskaper på djupet! 

Läs de 9 kommentarerna till “Less is more! – Höj din spelstyrka med fem ställningar i veckan under ett år”

  1. Magnus Olsson säger:

    En sådan här pedagogisk genomgång av hur man skall spela en typställning är väldigt värdefull, men det leder automatiskt till frågan om vad vit egentligen har för försvarsresurser. Och om det redan är kört i ställningen, hur skall vit undvika att hamna i den här situationen? Täcks den typen av frågor också av kursen?

  2. Thomas Engqvist säger:

    I just den här ställningen handlade det om nackdelen med att slå på c5. Ju fler idéer man känner till ju lättare är det att sträva mot en genomsund ställning.

  3. En undran säger:

    Fina saker!

    Jag har tittat igenom ett par olika schackböcker enligt principen 300 ställningar att känna till. Det verkar vara svårt att enas i ett konsensusbeslut vilka de 300 allra viktigaste ställningarna är. Alburt kunde inte nöja sig med en bok – det blev två pocketböcker. Jag har även Rashid Ziyatdinovs GM-RAM (innehåller 253 ställningar, där man får chansen att lägga till 47 egna viktiga ställningar för att komma upp i det magiska antalet 300.).

    Jag skulle vilja se fler böcker, digitala produkter på samma tema (eller finns de redan?), typ: 300 viktigaste ställningarna för att bli IM, 300 viktigaste ställningarna för att bli IGM, Super-IGM osv.

    Genom att kunna dessa 300 ställningarna så är väl syftet att det ska bli en dominoeffekt: Man kan automatiskt lotsa sig fram i många andra ställningar – tack vare denna kunskapsbas av 300 viktiga ställningar?

    Jag funderar själv på att plocka ihop de viktigaste ställningarna, men det finns så många ställningar att välja bland att det är lätt att gå vilse i gallringen. Vi får se vad det blir i slutändan.

  4. Ted G säger:

    Det är givetvis långt ifrån kört. Enda sättet att undvika att hamna i denna situation, varför någon nu skulle vilja det är bortom mitt förnuft, men ändå, det är att ge upp direkt då man fick lottningen. Nä, nu skall jag ta och läsa den underbart tunna boken, om man nu kan kalla den en bok, snarare ett häfte; Capablancas förlustpartier… och ja har man Capablanca som ideal strävar man ju helst mot en genomsund ställning.

  5. Magnus Olsson säger:

    Vilken spelstyrka riktar sig kursen till, förresten?

  6. Thomas Engqvist säger:

    Jag tror inte spelstyrkan har så stor betydelse eftersom det är varierande svårighetsgrad så jag brukar säga ratingspannet 1000-3000. Däremot är det viktigt att man är ambitiös ett par timmar i veckan precis som när man lär sig ett språk.

  7. Thomas Engqvist säger:

    Tack för ditt inlägg En undran! Problemet med GM-Ram är att det inte finns några lösningar. Det är ju inte bara ställningarna som är viktiga utan också att lösningarna presenteras på ett pedagogiskt sätt så att det blir enklare att lära sig dem. När det gäller böckerna av Lev Alburt och Al Lawrence har jag bara tillgång till Chess Training Pocket Book II – 320 Key Positions for players of all levels men denna handlar uteslutande om taktik. Han har skrivit sammanlagt tre stycken böcker enligt detta koncept.

    De flesta schackspelare är bra på att lära sig spelöppningsteori och taktik men glömmer bort att utveckla sin spelförståelse som man kan lära sig genom att snappa upp klassiska spelprinciper, modellpartier och modellslutspel. E-post-kursen bygger just på att ta vara på de viktigaste klassiska idéerna och planerna som är tillämpbara i olika typer av ställningar och som återkommer gång på gång i schackpraktiken. Jag håller med dig om att det är ett mysterium att en sådan systematisk bok ännu inte har skrivits. Världens bästa coacher – radarparet Jusupov/Dvoretskij – berörde det här något i sina berömda böcker och de kallade konceptet för ”positional sketches” men någon bok med fokus på detta finns alltså ännu inte. E-post-kursen bryter alltså ny mark…

  8. Magnus Olsson säger:

    Jag tycker det här verkar vara ett bra koncept, och det kanske passar bättre som ”korrespondskurs” än som en bok, eftersom man får ett fast tempo med fem ställningar i veckan.

    Jag funderar bara lite över en sak. Om jag har förstått rätt är tanken att man skall lära sig en typisk plan i var och en av typställningarna. I det här fallet får man se hur Capablanca genomför planen och vinner. I slutspelsträning använder man sig ju oftast av ställningar där planen vinner forcerat och dessutom (i alla fall i studier) är den enda planen för att komma framåt. Men i mittspel är det ju sällan så renodlat.

    I just det här exemplet lär man sig en plan, men är det den enda? Dvs skall man normalt gå på minoritetsangrepp i den här ställningstypen och brukar det leda till vinst? Ted G tycks ju inte ha något emot att spela vit i den här ställningen om jag förstår honom rätt. Vad jag Så jag undrar lite över hur man skall ta till sig ett sådant här exempel – skall det visa på ”så här skall man spela den här sortens ställning” eller ”det här är en bra plan i den här sortens ställning”? Den (lilla) typställningsträning jag har fått tidigare har ofta gått ut på att visa ett helt komplex av typiska idéer i ställningen, i stället för bara ett partislut.

    Detta är ingen kritik av konceptet utan bara ett försök att reda ut vad man kan förvänta sig att få lära sig.

  9. Thomas Engqvist säger:

    Tack för ditt inlägg Magnus! Det är just det som är tanken med e-post-kursen att man ska smälta koncepten långsamt och under en längre period. Det handlar om att lära sig typiska planer eller strategiska idéer. I denna ställning är svarts plan med minoritetsangreppet den absolut bästa eftersom svart helst vill bli av med sin bondeö på a7. Svart har ju också en halvöppen b-linje så planen med a5-a4 är den logiska i just denna ställning. Poängen är att man ska känna till denna idé med båda färgerna och att man ska tänka på minoritetsangreppet som en typisk idé som är tillämpbar i många andra ställningar. Här är det en bonde som avancerar mot två bönder men målsättningen är att ge svart en isolerad bonde på b3 samtidigt som svart blir av med sin egen svaghet. Svart har ingen vinstställning, kanske inte ens fördel men han har det lättare spelet. Det är svårare att hitta en plan för vit med denna bondestruktur eftersom vit inte har någon effektiv bondebrejk. Du undrar om man ska spela spela den här typställningen på just detta vis eller om det är en bra plan. Ja, man ska spela så här enligt modell Capablanca men också enligt Komodo10. Det är en effektiv miniplan att byta av två lätta pjäser på c3 för att sedan avancera med a-bonden till a4.

Lämna en kommentar